Det var meningen att det skulle bli annorlunda på Gotland. Gotland som tillhört de kommuner/regioner som tagit emot absolut minst antal asylsökande i förhållande till befolkningen. Här skulle det inte bli snabba ryck, där Regionen snabbt tvingas lösa de problem och brister som kan uppstå på grund av hastigt uppdykande förläggningar utanför lokal politisk kontroll. Här skulle 250 asylsökande tas emot med lång framförhållning och i samförstånd mellan Regionen, Migrationsverket och civilsamhället. Här skulle det bli ordning och reda och fokusering på ett gott mottagande.
Ställd inför den akuta flyktingskrisen väljer Migrationsverket nu att frångå dessa planer. Tidigare överenskommelser gäller inte längre. Det kan bli betydligt fler asylsökande på Gotland. I förläggningar som inte motsvarar de höga krav som tidigare ställts upp. Vilket naturligtvis är både frustrerande och kostsamt för dem som redan planerat att ta emot asylsökande och gjort de investeringar som Migrationsverket krävde.
I fjol sökte över 80 000 asyl i Sverige, vilket var ett rekord. Länge såg det ut som att de asylsökande faktiskt skulle bli färre än förväntat i år, men utvecklingen under hösten gör att de asylsökande redan nu är fler i år än under hela 2014. Häromveckan skrev Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson på Dagens Nyheters debattsida om att Sverige måste planera för att det kan bli 180 000 människor som söker asyl i Sverige under 2015.
Skulle Gotland ta emot ”sin” andel av den flyktingströmmen så motsvarar det över tusen asylsökande. Vilket borde ge oss en uppfattning om den utmaning detta innebär för de fastlandskommuner som tar emot flest asylsökande
Som jag tidigare har skrivit är själva asylmottagandet ändå den ”enkla” delen av utmaningen. Det svåraste kommer sedan. En mycket hög andel av de asylsökande kommer också att få uppehållstillstånd. Det är varje år tiotusentals som ska försöka få arbete och bostad i ett land där vi i princip ordnat samhället så att bostadsmarknaden inte fungerar ens för den befintliga befolkningen och arbetsmarknaden har mycket att litet att erbjuda den som har bristande utbildning och/eller bristande språkkunskaper.
Det kommer att krävas åtgärder på alla områden, för att detta ska sluta väl. Svensk arbetsmarknad och bostadsmarknad måste genomgå en förvandling som det inte verkar finnas någon som helst politisk vilja till i regeringen. Men den verkar inte heller beredd att vidta några åtgärder för att en lägre andel av de flyktingar som tar sig till Europa ska välja Sverige som asylland. Då sker en sådan förändring först när Sveriges asylmottagning verkligen på allvar havererat.