Flaggstänger är det många vanliga medborgare som skaffar sig. De satsar egna pengar och eget arbete för att kunna hissa en symbol för nationen. De bidrar på så sätt till att skapa samhörighetskänsla och visar samhällsengagemang. Sådana symboler behövs för att skapa förtroende och gemenskap inom ett samhällskontrakt som omfattar miljontals individer.
Region Gotland har försatt sig i ett utsatt ekonomiskt läge. Man har tvingats dra i nödbromsen för att vidta akuta besparingar. En del av dessa har väl nästan en symbolisk karaktär. Genom att dra in just på flaggningen föreställer man sig säkert att man skickar en tydlig signal genom hela organisationen. Här gäller det verkligen att dra åt svångremmen. Läget är allvarligt.
Men jag undrar om det inte är en annan signal som ljuder ännu tydligare. En om bristande respekt för de mindre påtagliga men viktiga saker som gör oss till en nation och ett samhälle.
Region Gotland – som är en del av statens maktstruktur – tar mindre ansvar för att värna statens symboler än vad vanliga medborgare gör.
Därför vajade inte svenska flaggan från Region Gotlands flaggstänger tidigare i veckan, då det var kronprinsessan Victorias födelsedag. Det kan kanske verka mindre betydelsefullt. Framförallt för den som inte är speciellt monarkistiskt lagd.
Men det finns ett antal allmänna flaggdagar som regeringen har beslutat om, och kronprinsessans födelsedag hör till dessa. Det är inte obligatoriskt att flagga dessa dagar, men det är definitivt rekommenderat. Stiftelsen Sveriges Nationaldag skriver på sin hemsida att:
”Enskilda personer, företag och föreningar rekommenderas att följa dessa regler, gärna också när det gäller en lätthanterlig fasadflagga.”
Om hela civilsamhället anmodas att respektera de allmänna flaggdagarna, så borde det väl i ännu högre grad gälla representanter för den offentliga makten som Region Gotland.
Tekniska nämndens ordförande Tommy Gardell (S) är inte så lite undfallande i gårdagens GA, när han kommenterar flaggningsstoppet.
– Det är klart att får vi kritik för det här så får vi lyfta upp frågan och fundera ett varv till på om det här är något som ska undantas från besparingarna.
Har vi gjort fel, ja då ändrar vi oss bara. Det är väl på sätt och vis berömvärt att kunna ompröva beslut. Men samtidigt så måste man ju stå upp för det man har gjort. Annars blir ju maktutövningens substans helt geléartad och utan ansvar.
Och rubriken på denna ledare, då? Flagellanterna var en del av en medeltida rörelse där man gisslade sig själva för att få syndernas förlåtelse. En extra populär aktivitet vid katastrofer som kunde ses som ett straff från Gud, som digerdöden.
När Region Gotland, på grund av självförvållade ekonomiska problem, idkar självspäkning medelst inställd flaggning... ja, då bär det drag av medeltidens flagellanter.