Det finns inga andra regioner där länsgränsen bara kan passeras vid enstaka klockslag varje dygn. Inga bommar exempelvis på vägen mellan Södermanland och Östergötland som fälls upp en eller ett par gånger per dygn.
Det finns verkligen inga andra regioner där kvoten av resenärer kan vara fylld, så man kan tvingas vänta till en annan dag för att kunna resa. Inga bommar som fälls trots att alla som köar inte har hunnit passera.
Ölivet på Gotland har speciella förutsättningar. Det innebär både en lockelse och ett problem. Men nog vore det bra om våra förutsättningar blev något mindre speciella med fler avgångar vid fler tider på dygnet och en minskad risk för att bli kvar på landbacken när man egentligen vill resa till eller från Gotland.
I gårdagens GA kunde man läsa om hur Destination Gotland planerar att öka kapaciteten ännu mer nästa år, trots att antalet passagerare faktiskt har sjunkit hittills i år. Och inklusive Gotlandsbåten har ju antalet resenärer mellan Gotland och fastlandet ökat kraftigt i år. Så länge Gotlandsbåten förmår finansiera sin verksamhet så innebär ju Destinationens planer att länsgränsen blir ännu något öppnare än den var i fjol.
Utvecklingen mot ett större utbud för resande måste hälsas med glädje. För trots den utökade kapaciteten kan man ju fortfarande råka ut för fullbokade turer, även utanför den absoluta högsäsongen. Det hände mig, både under den andra halvan av augusti och under september, när man inte förväntar sig att stöta på sådana problem. Till alla andra regioner kan fastlänningarna ta sig när de vill. På vilket datum som helst och vid vilken tid på dygnet som helst.
Just persontransporterna mellan Gotland och fastlandet har varit en flaskhals för utvecklingen på Gotland, men nu blir det oftare och oftare så att antalet gästbäddar på ön är otillräckligt för alla dem som lyckas ta sig till ön över Östersjön. Det är ett problem. Men det är också ett hälsotecken. Gotland har blivit tillgängligare, vilket ger utrymme både för expansion och för nysatsningar inom näringen.