Jag ser nästan fram mot dagens möte i Regionfullmäktige. Agendan är inte alltför diger, men innehåller ändå ärenden som borde kunna stimulera debatten. Då tänker jag framför allt på den elfte punkten. "Parkeringsstrategi och parkeringsnorm."
Detta är ju frågan som Regionen och framförallt tekniska nämnden har strulat med och plågats av i ett decennium. Men finns det verkligen så mycket att säga om detta?
Ni anar inte. Texterna i ärendet upptar etthundra sidor i handlingarna inför mötet. Hundra sidor! Det är en halv roman. Vilket är passande, för det tycks ju saknas ett slut på hattandet med parkeringsfrågan och jag föreställer mig inte att den föreslagna parkeringsstrategin kommer att sätta punkt den heller. Det kommer fler kapitel i framtiden.
Ett skäl till detta blir uppenbart när man i förslaget till parkeringsstrategi listar alla styrande dokument och kommunala mål som redan finns och som berör parkeringsfrågor. Det är ingen kort lista.
Till de styrande dokumenten hör Vision Gotland 2025 Bygg Gotland, översiktsplan för Gotlands kommun 2010.2025. Miljöprogram för Region Gotland. Hela Visby, fördjupad översiktsplan för Visbyområdet 2025. Cykelplan Visby 2015-2025. Energiplan Region Gotland.
Alla dessa säkert noga övervägda planer beskriver hur medborgarna borde cykla och gå mer. Eller åka kollektivtrafik. Men bilåkandet och transporterna ska minska. De kommunala målen andas samma attityd.
Men när man ska upprätta regelverk för parkering så kan man ju inte agera helt i enlighet med dessa planer. Transporter är blodomloppet i en modern fungerande ekonomi. Och medborgarna behöver sina bilar för att ta sig till jobb, för ärenden, för att frakta ungarna till deras aktiviteter och så vidare. Handeln behöver de bilburna kunderna. Och kollektivtrafiken kan inte tjäna alla i en region där boendet är så utspritt och i så liten grad samlat i tätorter. Gotland är den Region där medborgarna åker minst kollektivt, trots att säkert många skulle vilja. Det vore dårskap om man helt lät sig styras av verklighetsfrånvända styrdokument och målkonflikterna gör det svårare att nå en långsiktig och för alla parter acceptabel lösning.