”Bryt nånannanismen”, sade han i gårdagens GA. Han är regeringens så kallade samordnare Peter Larsson, som ska se till att Gotland gör något vettigt med de däringa hundra miljonerna som regeringen stack åt oss när stenindustrins framtid offrades på Åsa Romsons altare.
”Bryt nånannanismen”. Samma sak har sagts tidigare av andra, om än med andra ord. Bland annat av mig på den här sidan, exempelvis när jag beklagat mig över dem som drömmer om ”ersättningsjobb” som en skänk från ovan, istället för att fundera på hur företagsklimatet kan bli bättre.
Ändå blir jag tvärförbannad när orden kommer just från Peter Larsson.
Jag förstår varför.
Peter Larsson är ju själv ”nånannan”, som kommer och gör sig bred med sina hundra miljoner, som ett otillräckligt litet plåster på ett öppet sår som hans uppdragsgivare och finansiär har tillfogat oss. ”Nånannan” kommer med en påse pengar och talar om ”nånannanismen” på Gotland. Det är ju helt absurt. Han bidrar ju själv till att förstärka den kultur – den klientmentalitet – som han kritiserar.
Förstärker klientmentaliteten gör det också när regeringen gör sitt bästa för att avveckla lönsamma och konkurrenskraftiga jobb i en behövd bransch och gör ett symboliskt försök ersätta oss med hittepåjobb som man ska snacka sig fram till.
Enligt Peter Larsson ska gotlänningarna ”reflektera över vilka tillgångar man sitter på” och det är ”dags att bruka myllan”. Han säger också:
– Jag kan prata hur länge som helst om det här.
Det är jag övertygad om. Det behövs ingen som helst argumentation för att få mig att tro på det. Jag insisterar INTE på att Peter Larsson ska bevisa sin utsaga. Frågan är om pratet leder någon vart.
Jag hoppas inte mycket på Peter Larsson. Oavsett vad man tycker om honom, så är det är ju som regionens näringslivschef Stefan Persson säger om de hundra miljonerna. Det låter som mycket men räcker inte så långt.
Bättre vägar och infrastruktur skulle vara bra för Gotland. Hundra miljoner räcker till tre kilometer motorväg, ungefär.