Flaskhalsen för utvecklingen av Gotlands besöksnäring har vidgats och det har blivit lättare för gotlänningars familjer och vänner från fastlandet att ta sig hit. GA berättade i lördagstidningen om hur Destination Gotlands nya färja inneburit ökad kapacitet för både passagerare och bilar, vilket kommit att göra stor skillnad speciellt under storhelger. Destinationens sälj- och marknadschef Adam Jacobsson var speciellt nöjd just med att det är fastlänningar som står för lejonparten av ökningen:
– Jag är jättenöjd med första halvåret. Största delen av ökningen svarar besökare till Gotland för. Det känns bra.
För de flesta av oss är ju detta en ogrumlat positiv nyhet. Jag önskar bara att trafiken kunde utvecklas ytterligare med konkurrerande rederier.
Men av GA:s lördagstidning framgick även att somliga redan nu ser ökad tillgänglighet till Gotland som ett problem som måste hanteras. Och planerar för hur antalet utsocknes besökare ska kunna begränsas för att skydda världsarvet.
En ny strategi för en ”hållbar” besöksnäring är under utveckling, där man bland annat funderar över en maxgräns för antalet färjeanlöp och kryssningsanlöp.
Ett effektivt – och billigt! – sätt att begränsa kryssningstrafiken hade ju annars varit att INTE bygga en ny kryssningskaj och infrastruktur i anslutning till den för några hundra miljoner kronor. Om kajen redan nu riskerar att skapa en situation av skadlig turisminfarkt så hade ju den situationen lätt kunnat undvikas.
Dessutom hyrs ju kajen ut till Copenhagen Malmö Port (CMP) under 20 år. Innebär inte det att Region Gotland avhänt sig möjligheten att begränsa kryssningstrafikens anlöp till den nya kajen?
Det är inte bara för världsarvets skull som det kan finnas anledning att fundera över verktyg för att fördela besökare i Visby och över ön. Det vore ju olyckligt om besöksnäringens tillväxt inte kommer landsbygden till del.
Men med tanke på hur ödslig Visbys innerstad kan te sig under större delen av året – och med tanke på hur kort den högsäsong är som ska göda dess företagare – så tycks mig frågan om hur turismen ska kunna ransoneras tämligen tidigt väckt och de åtgärder som aktualiserats ter sig i överkanten drastiska.