För en vetenskapsman kan det underlätta om ens belackare genast ser till att bevisa ens teser. Men det även plats ett stort mått av frustration, när det de bekräftar är ett stort problem i samhällsdebatten.
Nättidskriften Kvartal publicerade nyligen en essä av professor Eric Kaufmann, som forskar University of London med inriktning mot invandring, etnicitet och populism. I essän skriver han bland annat om den brunsmetning av politiska motståndare som ofta förekommer i denna debatt och om hur kontraproduktiv den är:
”Att kalla populisterna för rasister fungerar när de är mycket få till antalet. Men så fort som de populistiska upprorsmakarna kommer över en viss tröskel – som Sverigedemokraterna gjorde 2014 – börjar de bli immuna mot stigmatiseringen. Det är som när rock’n’roll slog igenom på 1950-talet, eller som när homosexualiteten blev brett erkänd under senare decennier – ju större acceptans, desto mer eroderat tabu, vilket leder till ännu mer acceptans i en självgenererande spiral.”
Vad händer då när brunsmetningen fortsätter – inte bara av SD utan av alla som avviker från den liberala migrationspolitiska agendan och normerna för vad som får och inte får sägas?
”Försöken att använda rasistvapnet i politisk strid slutar bara med att det blir obrukbart när det verkligen behövs – mot riktig rasism. Samtidigt urholkas förtroendet för den politiska mittfåran, och polariseringen ökar.”
Brunsmetning straffar sig. Den förstör debatten och samhällsklimatet och orsakar en motreaktion från dem som tar anstöt.
Så vad händer? Naturligtvis blir professor Kaufmann anklagad för rasism. Låt mig ta två av flera exempel.
Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S), som flitigt använder sociala medier för att lufta sina tillkortakommanden, sliter ut ett lösryckt citat ur den långa essän och tar det som grund för att twittra om att ”denna text är ju rent rasistisk”.
Aftonbladets ledarsida tillhör de flitigaste brunsmetarna och denna gång var det medarbetaren Jonna Sima som snabbt twittrade om hur Kvartal tillhörde ”Alt-right”. Lite väl snabbt visade det sig, då hon senare raderade det hon twittrat.
Och hur kommenterade Eric Kaufmann själv de häftiga motreaktioner och anklagelser som hans essä vållat? Han har fått frågan, även denna gång på twitter. Han berättar om att hans judiske farfar flydde nazismen, först till Sverige och sedan till Kanada. Han har också kinesiskt och latinskt påbrå:
”Men varför låta det stoppa en rejäl nedsmetning?”
Kristdemokraternas framgångar är väl antagligen anledningen till att Ebba Busch Thor nu utsätts för en brunsmetningskampanj, efter att hon påtalat högst verkliga problem i Uppsala, där hon brukade vara kommunalråd och där unga kvinnor – och för all del även unga män – inte längre känner sig trygga.
Det tycks nu som att somliga debattörer anser att alla partier till höger om regeringsunderlaget – S, MP C, L och V – är högerpartier med bruna stråk och rasistiska värderingar. Enligt senaste opinionsmätningen lockar ju dessa ”suspekta partier” dock ungefär halva väljarkåren. Och ytterligare brunsmetning lär bara ytterligare befästa deras övertygelser om att det är den andra sidan som tappat förstånd och omdöme.