Det finns väldigt mycket som talar emot att EU:s avtal med Turkiet ska fungera. Hur ska man plötsligt få ordning på flyktinghandläggningen i Grekland? Hur ska man rent praktiskt kunna sända flyktingar tillbaka till Turkiet? Hur ska EU:s länder förmås att ta emot de reguljära flyktingar som ska få resa vidare från Turkiet? Vad ska hindra flyktingar och flyktingssmugglare att välja andra och kanske ännu farligare resvägar till Europa än via Turkiet och Grekland? Exempelvis via Libyen och IS-kontrollerade områden? Och så vidare.
Det saknas verkligen inte invändningar mot att avtalet mellan EU och Turkiet ska få avsedd effekt.
Men framförallt är avtalet ett oerhört svaghetstecken för det europeiska samarbetet. EU förmår inte kontrollera sina egna gränser och man förmår inte komma överens om en intern lösning av flyktingkrisen. Därför försöker man överlåta ansvaret och "smutsgörat" på en mindre nogräknad "underleverantör". Men denna underleverantör, Turkiet, styrs av en alltmer despotisk och förtryckande regim. En regim som tycks vara på väg att skapa sitt eget inbördeskrig, på grund av hur den behandlar oppositionen och etniska minoriteter. Och denna regim ställer motkrav på EU om miljarder euro i ersättning, en tätare relation mellan Turkiet och EU och en passersedel till de finare salongerna.
EU försöker anlita Turkiet som dörrvakt till Europa. Men avtalet med Turkiet har passerat anständighetens gräns, när man anser sig vara tvungen att vara dörrvakten med skräckregementet till lags. Och trots avtalet, som skulle börja gälla under söndagen, så fortsätter flyktingtrafiken från Turkiet till Grekland.
EU har inte funnit sin lösning på flyktingkrisen. Långsiktigt har man sannolikt bara förvärrat ytterligare ett problem som man kommer att tvingas handskas med i framtiden.