Det har gått en och en halv vecka sedan morden på redaktionen på den franska satirtidningen Charlie Hebdo. Trots det så är det ingen brist på religiösa ledare som, efter dådet, framhäver att det verkligen inte går för sig att förolämpa eller tala illa om deras religion.
I går läste jag på Sveriges Radios hemsida (Kulturnytt) om hur påven visserligen fördömt terrordåden och sagt att religion inte kan rättfärdiga våld. Men han uttryckte också förståelse för att det blir motreaktioner när religiösa känner sig provocerade:
”Om min vän förolämpar min mamma så kan han förvänta sig ett slag. Det är normalt, du ska inte provocera, inte förolämpa andras religiösa tro.”
Svenska medier, speciellt inom kulturjournalistiken, tenderat att ha en väl kritisk attityd till just katolicismen. Så jag tyckte det var bäst att kolla med internationella medier. Sade påven verkligen så där?
I brittiska The Times var det faktiskt värre:
”Påven fördömde i går ’provokatörer’ som förhånar religion och sade att de kan förvänta sig ett slag, när han kommenterade efterbörden till terrorattackerna i Paris.
Påven kritiserade satirtidningen Charlie Hebdo för att förolämpa islam och sade att han förstår varför muslimer reagerar med våldsam ilska.
Han slog till och med ett låtsasslag för att illustrera en försvarlig reaktion från människor som känner att deras tro förolämpats.”
Det är svårt, det här med att skydda människor från att känna sig förolämpade, i ett land med yttrandefrihet.
Jag är inte mer kritisk mot katolicismen än mot någon religion. Men skulle man inte kunna argumentera trovärdigt för att man känner sig förolämpad av en förkunnelse som säger att jag ska straffas efter döden för att jag tror på fel sätt eller inte alls? Eller att man förolämpas av att instrueras i moralfrågor av en kyrka som gjorde sitt bästa för att sopa sexuella övergrepp mot barn under mattan? Den kyrka som fostrade det judehat som utgjorde drivbänk för det som tillslut blev nazisternas utrotningsprojekt.
Man kan naturligtvis också hävda att det är förolämpande att lyfta fram just dessa osköna delar av kyrkans meritförteckning. Innebär det att man inte får eller borde göra det?
I ett öppet samhälle måste det vara tillåtet att ge luft åt fakta, idéer och kritik som kan vara förolämpande för andra.
Religiösa ledare borde tänka sig för, innan de hävdar att just religion ska vara skyddad från skarpa pennor och tungor. Religionsfriheten har ett samband med yttrandefriheten. I länder utan yttrandefrihet så tenderar det att vara så att alla religioner utom en är förbjudna, förföljda eller diskriminerade. Länder där exempelvis kristna förföljs kännetecknas varken av yttrandefrihet eller av pressfrihet. Yttrandefriheten skyddar även minoriteter och pluralismen i den religiösa förkunnelsen. Även om skyddet inte är absolut. Eftersom yttrandefriheten inte heller är absolut.
När hädelse är förbjudet, så får även religiösa av ”fel sort” fly eller foga sig. Och man fostrar inte tolerans genom att förbjuda provokation. Tvärt om, faktiskt.
Det är inte satirikerna som är ett hot mot världen och det är inte deras eget fel när de mördas.