Jag ska erkänna att jag inte hade höga förväntningar på riksdagspartierna, inför överläggningarna om hur flyktingkrisen ska hanteras. Men sex partier – alla utom Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet – lyckades komma överens om hyggligt långtgående åtgärder. Och alla partierna är verkligen inte förtjusta i alla punkterna på åtgärdsprogrammet. Det understryker att de faktiskt har haft en konstruktiv inställning och en insikt om att det krävs kompromisser.
Det var exempelvis viktigt att de kunde enas om tillfälliga uppehållstillstånd, även om man gör undantag för barnfamiljer och ensamkommande flyktingbarn.
Jag håller med dem som gör invändningar mot tillfälliga uppehållstillstånd. Det innebär ökad osäkerhet och kan leda till att asylsökande inte rotar sig på samma sätt. Å andra sidan innebär det en press för att finna egen försörjning. Men framför allt så tillämpar övriga Europa tillfälliga uppehållstillstånd. När Sverige då ger permanenta uppehållstillstånd så leder det till att en alldeles oproportionerligt stor andel av de flyktingar som lyckas ta sig till Europa söker sig hit.
Det var inte oväntat att överenskommelsen även innehöll en passus om att alla kommuner ska vara med och ta emot nyanlända. Asylsökande och flyktingar fördelas i dag väldigt ojämnt över landet, vilket innebär stora påfrestningar och svåra problem för somliga kommuner. Det återstår dock att se hur stora praktiska konsekvenser denna överenskommelse får. I många kommuner som i dag tar emot väldigt få asylsökande och flyktingar är bostadssituationen i dag så pressad att det är svårt att se var man ska hitta tak över huvudet för nyanlända. Det är verkligen synd, då dessa kommuner ofta har goda arbetsmarknader.
Överenskommelsen innehöll för all del även sådant som ska bereda väg för nya bostäder på Sveriges sönderreglerade bostadsmarknad. Bland annat tillfälliga lättnader i plan- och byggregleringen. Jag tror dock att dessa åtgärder är helt otillräckliga – och långtifrån snabbverkande nog – för att bereda plats på en rigid bostadsmarknad där bristen på många håll redan är skriande. Och bristen är givetvis värst för dem som har minst resurser. Som har svårast att bära de höga kostnader som är associerade med nybyggen eller ägda bostäder.
Det är mycket glädjande att sexpartiöverenskommelsen även innehåller åtgärder för att ge utrymme för nykomlingar och enklare jobb på arbetsmarknaden. Det kan exempelvis inte ha varit så lätt för Socialdemokraterna att svälja de delar av överenskommelsen som rör det utvidgade RUT-avdraget (trädgårdsarbete, flyttjänster och IT-tjänster). Det kommer att krävas mycket mer än så för att bereda plats på arbetsmarknaden för dem som kanske har både bristande språkkunskaper och bristande utbildning. Men det är åtminstone en start på att adressera detta problem, och det står i bjärt kontrast till vad S/MP-regeringens budget gör med RUT- och ROT-avdraget.
Jag hoppas att de sex partierna kommer att vara konstruktiva även i framtiden, för det kommer att krävas mycket mer av dem för att Sveriges migrationspolitik ska bli hållbar. Mycket pekar exempelvis på att skiftet från permanenta till tillfälliga uppehållstillstånd – som det är utformat – kommer att vara otillräckligt för att påverka hur flyktingströmmen fördelar sig över Europa. Läs gärna vad Per Gudmundsson skriver i ämnet på Svenska Dagbladets hemsida.
Uppgörelsen kommer att prövas om man inte uppnår de syften man ville nå. Finns viljan till förändring och konstruktiva kompromisser då kvar?