Gammal är ännu äldre. I en artikelserie om Gotlands utmaningar, som startade i GA i går, beskrivs hur Gotlands befolkning har en större andel äldre än det svenska genomsnittet.
Det är vad statistiken säger, baserad på var folk är skrivna. Mycket talar väl för att överrepresentationen av äldre är ännu större, bland dem som faktiskt och i verkligheten befinner sig på ön.
Det är ju fler som befinner sig här på ön än som är skrivna är. Exempelvis många äldre som efter pensionen kan tillbringa mer tid på ön än vad de tidigare har gjort. Somliga tillbringar mer tid här är någon annanstans, men väljer ändå att fortsätta vara skrivna på annan ort, av gammal vana, skatteskäl eller annan anledning.
Gotland har blivit något av ett Florida, ett flyttmål för pensionärer, men minsann utan att ha skatteparadisets lockelse.
Gotland har ett demografiskt problem med åldersstrukturen. Men det ska inte överdramatiseras. Det är inte som delar av Norrlands inland där man, om man inte är rädd för hårdragna generaliseringar, kan säga att man antingen jobbar för hemtjänsten eller behöver den.
Gotland är inte en avfolkningsbygd. Gotlands officiella folkmängd är förhållandevis konstant. Gotlands andel av rikets befolkning sjunker dock, eftersom folkmängden i Sverige ökat starkt på senare år. När jag gick i skolan fick vi lära oss att det bodde åtta miljoner människor i Sverige. Sedan dess har vi passerat nio och närmar oss tio miljoner.
För att Gotlands befolkning på allvar ska kunna växa, och för att ålderfördelningen ska bli mer proportionell, måste ön få större dragningskraft på folk i yrkesverksam ålder. Det handlar, som så ofta, i grunden om ekonomi om Gotland ska sluta vara ön dit man flyttar efter att man inte längre behöver jobba för sin försörjning. Det handlar om att vi behöver ett dynamiskt näringsliv med ett stort utbud av arbetsgivare, arbetstillfällen och karriärmöjligheter. Och goda möjligheter att starta och utveckla företag med större ambitioner än egenförsörjning, hobbyföretagande eller livsstilsföretagande.
Det som kan få en större andel av studenterna vid Campus Gotland att stanna på ön efter utbildningen, är i mycket samma faktorer som överhuvudtaget kan locka fler till ön.
Gotlands lockelse är tillräckligt stark för att folkmängden ska förbli konstant trots knöliga kommunikationer, trots brister i företagsklimatet, trots en trög arbetsmarknad. Och trots den ständiga frågan om vad en öbo gör på vintern. En vitt spridd föreställning om att Gotland går in i någon slags halvårslång dvala så här års, där somliga inte ens kan föreställa sig ölivets villkor.
Tänk om vi kunde ändra dessa förhållanden och föreställningar, så att Gotlands dragningskraft kunde få verka utan motverkas av andra bortstötande krafter. Gotland har ett guldläge, om vi bara kunde sluta sabotera oss själva.