Ledare: Ett fall för polisen

Befolkningen ökar i Sverige. Vi är över tio miljoner nu. Bara från 2010 till 2017 ökade befolkningen med över 700 000 personer.

Polisen hänger inte alls med i utvecklingen. Ja, antalet poliser minskar faktiskt till och med. Bland annat på grund av att många av dem väljer att byta jobb. Dagens Nyheter skrev i går om hur tre procent av poliserna hoppade av under fjolåret, vilket är mer än en dubblering jämfört med år 2013. Dessutom klarar man inte av att fylla alla platser på polisutbildningen med kvalificerade sökande.

Sverige har i dag mer än 500 poliser färre än år 2010, då befolkningen var mycket mindre. Antalet poliser per 100 000 invånare har mellan 2010 och 2017 sjunkit från 216 till 195. En minskning med tio procent, samtidigt som problemen med grov och organiserad brottslighet ökar.

Antalet poliser sjunker dessutom från en nivå som redan från början var låg jämfört med andra länder i EU. År 2016 skrev polisinspektören Lars Alvarsjö en debattartikel i Svenska Dagbladet om att Sverige borde ha 30 000 poliser för att komma upp i EU-snittet för polistätheten. Vi har under 20 000.

Dagens Industri gick ännu längre i en artikel 13 februari och hävdade att:

”Vi har bara hälften så många poliser per capita som EU-snittet. Denna underbemanning kan mycket väl vara en orsak till att kriminella söker sig hit.”

Det kommer att krävas många olika åtgärder för att vända utvecklingen och stärka brottsbekämpningen. Det krävs givetvis att polisen får mer resurser, men det är i sig inte tillräckligt.

Det finns all anledning att – återigen – fundera över polisens organisation. Det är ju i hög grad missnöje med omorganisationen som ligger bakom flykten från yrket. Det interna missnöjet förtjänar att tas på allvar. Inte minst som ett av syftena med den nya organisationen var att polisen skulle komma närmare allmänheten, men verkligheten har blivit den rakt motsatta.

En annan viktig fråga är polisutbildningen. Varför ska alla hugade poliser pressas in i samma långa utbildning, oavsett vad de ska jobba med? Många andra länder har betydligt kortare polisutbildningar och för rekryteringens skull finns det anledning för Sverige att överväga detta. Speciellt om man ser till att de som valt en kortare utbildning kan få möjlighet till vidareutbildning senare i karriären.

Sannolikt var det ett misstag när beredskapspolisen avskaffades år 2012. Beredskapspolisen var tidigare värnpliktiga som också genomgått en kortare utbildning och kunde kallas in vid behov. Att återinföra beredskapspoliser vore också ett sätt att stärka Sveriges civilförsvar.

Det blir också tydligt att alltfler kommuner inte tycker att polisens organisation är tillräcklig för att upprätthålla lag och ordning. Fler och fler kommuner anställer egen ordningspersonal som patrullerar för att öka tryggheten för medborgarna i lokalsamhället. De har givetvis inte samma befogenheter som ”riktiga” poliser, men missnöjda kommunen skaffar sig på detta sätt eget inflytande över något som är mycket viktigt för livet i det geografiska område de har ansvar för. Jag tror att detta på sikt kan leda till att vi – åtminstone i praktiken – får en ny polisorganisation med kommunala poliser. Mycket beror naturligtvis på hur dagens polis utvecklas.

Det är i andra länder inte ovanligt att flera olika polisorganisationer samexisterar med olika men ibland överlappande ansvarsområden. Vilket ger både möjligheter och problem. Det gäller exempelvis Frankrike, Portugal och Spanien.

Men om det ska utvecklas en ny lokal polisorganisation i Sverige, så vore det ju bra om det låg en annan tanke bakom än att den enhetliga statliga Polismyndigheten misslyckas med uppdraget.