En historia som fastnat i min skalle handlade om en man som var en fena på att reparera stora och komplicerade tryckpressar åt dagspress med flera. Han tog bra betalt för sin spetskompetens. Vilket retade somliga. Den av hans kunder som var mest ilsk frågade sig hur i hela friden det kunde vara så dyrt. Så nästa gång han blev tvungen att anlita reparatören, så krävde han en specificerad faktura.
Det fick han också. Den löd ungefär:
Bytte ut och drog åt en skruv.
Arbetskostnad: 8 kronor.
Materialkostnad: 2 kronor
Visste vilken skruv som skulle bytas ut och dras åt: 149 990 kronor.
Totalt: 150 000 kronor.
En annan faktura på 150 000 kronor (plus moms) är den som fastighetsmäklaren ERA skickade efter den mycket uppmärksammade försäljningen av Gneabs fastighet.
Om ERA:s insats bara bestod i att upprätta kontraktet – ja, då framstår det ju som väldigt dyrt. Att upprätta sådana kontrakt är inte en så ovanlig kompetens, att den som besitter den kan diktera priset. Man kan till och med fråga sig om inte Regionen själv borde ha den nödvändiga juridiska kompetensen. Sakkunniga kommentatorer har hur som helst ansett att 20 000 vore skäligt.
Det är i och för sig fortfarande oklart exakt vad ERA tagit betalt för. Kanske var tjänsten mer omfattande än själva kontraktet. Men om ERA faktiskt har arbetat som fastighetsmäklare vid den här försäljningen – då framstår det ju inte som meriterande när fastigheten säljs till under halva marknadsvärdet.
Så oavsett vad som gäller så har ERA:s och Folkpartiets Johan Thomasson en del att förklara.
Men är det inte Regionens eget fel, om dess ledning gått med att betala ett överpris för en tjänst? Det kan man tycka. Givetvis har Regionen och Åke Svensson ett ansvar för det.
Men företag som vill ha ett gott förtroende och långvariga affärsrelationer gör ju inte sitt bästa för att utnyttja en svag kund till max.