Ledare: Enpartiregering kan bli det bästa alternativet

Hur ska man få ordning på Alliansen som tycks sakna både sammanhållning och fungerande intern kommunikation. Men har det inte gått så långt att detta är fel fråga. Frågan är vilken typ av borgerlig regering som kan klara av att regera från minoritetsställning och samtidigt kan tolereras av riksdagen.

Under mandatperioden har jag flera gånger fått anledning att påpeka att Stefan Löfven och Socialdemokraterna hade mått bättre av att sitta i en enpartiregering i stället för en koalition. S/MP-regeringen var hur som helst bara en svag minoritetsregering. Det blir vanskligt när en regering behöver genomföra både externa och interna förhandlingar. Utan MP hade en S-regering dessutom varit friare att söka stöd för sin politik på båda sidor blockgränsen och man hade sluppit ägna sig åt mycket av den skadliga symbolpolitik som nu skadar Socialdemokraterna i valrörelsen.

Alliansen tycks i nuvarande upplaga oförmögen att koordinera sig och visa upp en enad front. I veckan lyckades man stöka till det i en fråga, trots att den är av måttligt intresse för väljarna. Man kan fråga sig varför man överhuvudtaget ska börja rya om hur ordförandeskap med mera i riksdagens utskott fördelas mellan riksdagens partier? Men om man nu ändå ska göra det, så vore det ju bra om man gör det utan pinsamma dementier från partiledare som är del av uppgörelsen. Centerpartiets Annie Lööf och Liberalernas Jan Björklund ansåg det ändå viktigt att ytterligare sänka alliansens trovärdighet.

Men det är ju inte första exemplet på att Alliansen inte fungerar. Det allra tydligaste exemplet var väl när Centerpartiet bedömde sig för att ställa sig bakom regeringens så kallade gymnasieamnesti för uppehållstillstånd för cirka 9 000 asylsökande utan asylskäl. Trots att Annie Lööf samtidigt var tydlig med vilket dåligt förslag det var.

Moderaterna har flera gånger uppmanat Stefan Löfven och Socialdemokraterna att partierna ska ingå en blocköverskridande överenskommelse om migrationspolitiken. Det är i praktiken en uppmaning till S att samtidigt bryta med MP. Men samtidigt skulle det också innebära en splittring av alliansen.

Moderaterna har alltså redan visat att man inte kedjat sig fast vid Alliansen. Är det inte läge att dra de logiska konsekvenserna av detta? Det vore förmodligen enklare för en renodlad M-regering att regera från en minoritetsställning än för en regering som omfattar hela borgerligheten. Inte minst som varje parti tycks ha sin egen inställning till vilka villkor som måste infrias för att man ska sätta sig i en regering.

Det finns ju ingen som på allvar tror att något av blocken kommer att erhålla en majoritet i riksdagen efter valet. Den parlamentariska situationen kommer att bli besvärlig. En moderat enpartiregering kan komma att bli det mest regeringsdugliga alternativet.