Reglerna som dikterar minimikrav för asylboenden har väl kommit till för att skydda de asylsökande. De ska vara garanterade en viss standard och en viss yta för att kunna bo under drägliga former under den tid som deras asylansökningar prövas. Gott så.
I gårdagens och dagens tidningar skriver GA om asylboendet i Björkhaga, som tydligen felaktigt godkändes och nu ska stängas. Vilket innebär att en del av de asylsökande (de som är ensamkommande) flyttas till fastlandet. Familjer flyttas till andra befintliga asylboenden på Gotland, där andra ensamstående får lämna plats och flytta till fastlandet.
Men de som har bott på Björkhaga vill egentligen inte flytta. Även om Migrationsverket inte anser att boendet lever upp till de krav som ställs, så upplever de boende att de funnit sig till rätta och att Björkhaga är gott nog. Men nu används det regelverk som ska skydda de asylsökandes intressen emot dem. Vilket får negativa konsekvenser inte bara för de som bott på Björkhaga, utan även för dem som nu måste flytta för att ge plats åt dem på andra boenden på ön.
På sätt och vis kan väl hela denna affär beskrivas som en väldigt påtaglig introduktion till det svenska samhället och kynnet. Om hur myndighetsbeslut under somliga omständigheter kan effektueras väldigt snabbt och resolut från en dag till en annan. Om hur regler är till för att följas, om hur det bästa ofta kan bli det godas fiende och om hur myndigheterna inte är det minsta tveksamma inför att de vet ditt bästa mycket bättre än du själv gör.
Samtidigt som vi naturligtvis anser oss vara oerhört rationella och pragmatiska.
Men hur rationellt är det att ignorera klienternas egna önskemål och dra igång en flyttkarusell med många förlorare och inga vinnare? Och hur pragmatiskt är det? Jag föreställer mig att stängningen dessutom är kostsam för Migrationsverket, vilket gör att skattebetalarna kan sälla sig till den stora ansamlingen av förlorare.
Kommer ni ihåg hur man först planerade ett pilotprojekt med ett samarbete mellan Migrationsverket och Region Gotland? Gotland skulle ta emot kring 200 flyktingar med god framförhållning för planering. Regionen satsade på att involvera hela civilsamhället – som föreningsliv, näringsliv och engagerade privatpersoner – för att ge de asylsökande en så bra start på Gotland som möjligt. Här arrangerades möten om hur man skulle skapa integration och vägar in på arbetsmarknaden och samhället som helhet.
Under tryck av flyktingkrisen så skrotade migrationsverket projektet. Istället valde man att ingå avtal direkt med dem som kunde skapa asylboenden. Kommunikationen med Region Gotland, för att den skulle kunna förbereda sig, övergick istället i hemlighetsmakeri. Nu flyttar Migrationsverket runt asylsökande – stänger ett asylboende som Verket självt tidigare har godkänt – och drar upp de rötter som börjat bildas och omplanterar dem till typ Järvsö och Sollefteå.
Det är bara drygt tre veckor sedan jag skrev om hur migrationsverket omplacerade asylsökande från tillfälliga asylboenden på Gotland, helt utan hänsyn till deras egna preferenser
Tyvärr har många av de asylsökande som kommit till Gotland fått en onödigt dålig start i det nya landet. Och tyvärr beror detta i alldeles för stor utsträckning på just Migrationsverket.