Med tanke på problemen med lärarutbildningarna och rekryteringen till dem så aktar jag mig noga för att hävda att behöriga lärare med nödvändighet är bättre obehöriga. Det finns många med bra utbildning, goda kunskaper och fallenhet för yrket som ändå saknar poäng i pedagogik. Faktum är att det vore en bra att underlätta och förkorta vägen till behörighet, för dem som i övrigt har goda kvalifikationer.
Men det är klart att det inte är något gott tecken när många lärare slutar arbeta för Region Gotland, och Regionen har svårt att rekrytera och tvingas anställa många obehöriga. En termin i taget. Svårast är det tydligen att rekrytera till landsbygdsskolor.
Oavsett de obehöriga lärarnas kvaliteter så är det naturligtvis ett problem att de tvingas arbeta så kortsiktigt, ett halvår i taget. Det kan innebära en bristande kontinuitet i undervisningen. Det är näppeligen idealiskt för en klass att byta lärare två gånger om året. Även om några av de lärare som passerar revy råkar vara bra.
Region Gotland – åtminstone politikerna – försöker verkligen i det längsta att upprätthålla en skolorganisation som är så utspridd som möjligt. Men om detta innebär att man i allt högre grad tvingas anställa obehöriga lärare på korta kontrakt i landsbygdsskolor, så kan detta driva på en utveckling som jag skissade i en ledare för en månad sedan. Den ledaren avslutade jag något korthugget med:
”Går utvecklingen tillräckligt långt blir det kanske till slut elevernas föräldrar som tvingar igenom en reform, genom sina skolval.”
För många föräldrar är en trygg och bra skolundervisning viktigare än var den undervisningen bedrivs. Om den närmaste skolan över tid bedriver utbildning med obehöriga lärare på korta kontrakt så är det ju inte osannolikt att de väljer bort den skolan, om de med eller utan Regionens hjälp kan lösa skolresorna på ett bra sätt.
I så fall kan det bli så att en omorganisation av skolan på Gotland genomdrivs underifrån istället för ovanifrån.