I går var det ett år sedan som partiledare och språkrör ställde sig axel vid axel i en lång rad och proklamerade decemberöverenskommelsen. Borgerligheten skulle vika ner sig för den rödgröna minoritetsregeringen, så länge den hade stöd även av Vänsterpartiet. Den skulle gälla till 2022 men klarade, tack och lov, inte ens det första året.
De rödgröna ville ha ett stabilare underlag för sin regering. De borgerliga ville ha ett bättre utgångsläge för valet 2018 och ville limma V riktigt hårt på S och MP.
Partipolitiskt manövrerande var högre prioriterat än demokratin och förvaltningen av Sverige. Och manövern var dessutom en toppstyrd överkörning av borgerlighetens riksdagsledamöter. Destruktivt, dumt och dåligt.
Sedan decemberöverenskommelsen havererade har den rödgröna regeringen kunnat fortsätta regera även utan den. Vilket demonstrerar att den inte alls var nödvändig för att landet skulle kunna styras.
Men det innebär ju inte att de rödgröna regerar framgångsrikt. För det krävs ju inte bara att man tar sig igenom riksdagen, utan att man faktiskt har en idé om vad man vill göra och en aning om hur det ska kunna genomföras. Regeringen verkar inte förmå att hantera mer än flyktingkrisen och misslyckas med den frågan också.
Väljarna tycks ha noterat detta. Aftonbladet publicerade på juldagen en opinionsmätning där folket fått sätta betyg på regeringens ministrar, på en femgradig skala. Bara två får godkänt. Inrikesminister Anders Ygeman – betyg 3,5 – som i mycket fått täcka upp för statsministerns tillkortakommanden i migrationsfrågan med mera under hösten. Och försvarsminister Peter Hultqvist (3,2) som nyligen kördes över av statsministern och utrikesministern när Sverige vägrade låta svenska plan understödja Frankrikes insatser mot IS.
I övrigt är förtroendet lågt för regeringen. Stefan Löfven får 2,4, vilket i och för sig är precis lika dåligt som i fjol. Miljöminister och vice statsminister Åsa Romson bottenmålar mätningens lägsta betyg (1,9), tillsammans med den paralyserade bostadsministern och partikamraten Mehmet Kaplan. För Romsons del innebär noteringen ett ras från 2,6 i fjol.
Den omhuldade Margot Wallström, som skulle frälsa regeringen med sin medverkan, snubblar efter ett stökigt år in på 2,8 (minus 0,6). Romsons språkrörskollega, utbildningsminister Gustav Fridolin, får 2,4. Och då gjordes mätningen ändå innan Fridolins uttalande i tisdags, då han i Aktuellt hävdade att Miljöpartiet tagit regeringsansvar i den svåraste situationen i svensk historia.
Verkligen? Svårare än finanskrisen 2008? Svårare än bankkrisen i början på 90-talet? Svårare än Palmemordet, kostnadskrisen, och oljekrisen? Svårare än de båda världskrigen, den stora depressionen och unionsupplösningen med Norge?
Partipolitiken är svår att förutsäga i dagens röriga läge. Men jag funderar på att ta reda på vilka villkor vadslagningsfirmorna erbjuder i ett specifikt fall. Vad är oddset för att Miljöpartiet inte finns kvar i regeringen efter 2016?