Dagens GA innehåller en rejäl genomgång av Björingeaffären, med nya fakta och nya intervjuer. Delvis är det som att läsa synopsis för en postmodernistisk pjäs om människor som pratar och pratar och pratar men ändå misslyckas med att kommunicera med varandra. Som har förväntningar och förhoppningar på varandra som aldrig blir riktigt uttalade. De lyckas aldrig förstå varandra.
Kanske finns här material för länsteatern att sätta tänderna. I väntan på Godot. I väntan på något.
En sak är fullkomligt klar. Som ordförande i regionstyrelsen så lyckades Åke Svensson inte rekrytera den typ av regiondirektör som han egentligen ville ha.
För mig var det egentligen inte någon del av rekryteringen som inte var underlig.
För det första: Den oerhört långa tid man tog på sig för att få en ny regiondirektör på plats efter att Bo Dahllöf sagt upp sig. Ett och trekvarts år!
För det andra: Efter all denna tid så föll valet på ett oväntat namn, som inte alls framstod som ett självklart förstahandsval.
För det tredje verkar man inte ha ödslat mycket krut på att följa upp med referenser, trots rekryteringens oerhörda betydelse.
För det fjärde valde man att betala osedvanligt bra. Regiondirektören på Gotland fick bättre betalt än stadsdirektörerna i storstäderna Göteborg och Malmö.
Den avslutande underligheten var de principvidriga och antagligen lagvidriga former under vilka regiondirektören sades upp. Men vid det laget borde man kanske inte ha blivit förvånad längre.
Dagens artikel i GA ger ett svar varför Åke Svensson var så ovillig att motivera sitt beslut, efter Björinges uppsägning. Björinge hade i ett mejl varnat för konsekvenserna – att en ”arbetsgivare inte har rätt att tala illa om arbetstagare vid uppsägning”.
Men inte ens nu framstår ju Åke Svenssons motiv som så väldigt mycket klarare än då uppsägningen meddelades.
Ingenting i alla gjorda intervjuer tyder på några hemliga onämnbara skäl till uppsägningen, som det förkommit ryktesspridning om. Det är i sammanhanget anmärkningsvärt att rödgröna politiker bidragit till denna ryktesspridning – när de antytt eller tydligt sagt att det är bäst för Jan Björinges skull att inte gräva efter de verkliga orsakerna till uppsägningen. Dessa varningar framstår i dag som mer än lovligt vedervärdiga.