Vad nu då? Varför ska just företagare särbehandlas på detta sätt?
Tja, givetvis önskar jag absolut alla en god jul. Men just företagare är utsatta för en mer negativ särbehandling i ett annat juligt sammanhang. Och därför känner jag ett behov att vända mig speciellt till dem/er som är företagare.
Jag är inte den som ratar barn- och ungdomskultur. Även om jag börjar närma mig femtio (från rätt håll) så finns på många sätt barnasinnet ändå kvar. Jag skulle nog exempelvis klara mig rätt bra i en frågesport på Harry Potter-tema.
Det finns även sådana som är betydligt vuxnare än jag, som varje år ser till att följa julkalendern. Men det gör inte jag. Har inte vetat varför. Egentligen borde det väl vara en bra och underhållande uppladdning för att komma i julstämning.
Men efter ett mejl från Timbros medieinstitut anar jag en bidragande anledning till att jag undvikit julkalendrarna.
”I SVT:s julkalender är företagare skurkar” börjar mejlet. Och berättar vidare om kalendern som är och de kalendrar som varit.
I årets julkalender – Piratskattens hemlighet – är hotet mot det havsnära området där handlingen tilldrar sig tydligen ett byggföretag som förstöra och exploatera kusten. Och det är ingen avvikelse från normen.
”I Tjuvarnas jul 2011 är Direktörskan skurken som äger det stora varuhuset i stan men tjänar pengar på slavarbetet på barnhemmet. I Gyllene Knorren 2010 blev Rantanens lurade av Grossmans som med sitt nya hotell lagt beslag på alla hotellkunder. I Barna Hedenhös uppfinner julen 2013 gestaltar mamma Knota hur dåligt det är att vara stressad chef. Och statsministern har sålt ut posten, järnvägen och skolorna, till giriga entreprenörer får man förmoda? I Skägget i brevlådan 2008 heter skurkarna direktör Damén som äger flera av stadens största leksaksaffärer, och Herr Stigsson som tar över sin fars affärsverksamhet och som hatar tomten. I Lasse-Majas detektivbyrå 2006 är bovarna bland andra caféägaren Steve Marsaan och bankdirektör Hammar. Och så fortsätter det.”
Det är väl inte så konstigt om julkalendrar är förhållandevis enkla berättelser där man är tydlig med arketypiska roller. Vem är hjälten och vem är skurken.
Men det är ju väldigt andefattigt om det så gott som varje julkalender är företagaren som ska vara skurken. Borde det inte ha hänt något med barnkulturen sedan jag var barn och Staffan Westerberg satt bakom en stor pannkaka och berättade om den elaka ”Storpotäten”.
Företagare är människor som arbetar för sin egen försörjning. Har de dessutom anställda så har de byggt en verksamhet som kan försörja en fler. Själva välståndets upphov finns i företagen. Skattefinansierade verksamheter är också viktiga, men om det inte fanns företag så skulle det inte finnas några pengar till dem heller.
Ovanpå detta så är de flesta företagare dessutom anständiga människor som är engagerade i det samhälle de lever i och i omgivningens väl och ve.
Jul efter jul får företagarna stå ut med att vara monstret i kalenderkreatörerna enkelspåriga dramaturgier. De förtjänar så mycket bättre. Så därför önskar jag just alla företagare en riktigt god jul. Hoppas att det går bra för er!