Hans Rosling är professor i internationell hälsa och känd för sina pedagogiska föreläsningar med fantastiska grafiska illustrationer. En djup källa till inspiration, optimism och kunskap om tillståndet i världen. Men i samband med ett Unicefmöte i Stockholm i går försökte han för Svenska Dagbladet ge en bild av nödens bredd och djup, bara när det gäller Syrien. Av Syriens kring 20 miljoner invånare är cirka åtta miljoner kvar i sina hem i landet, medan tolv miljoner är på flykt. De flesta av dessa befinner sig fortfarande i Syrien eller i närområdet. Inte ens en halv miljon har tagit sig till Europa.
Han fyllde på med att berätta om hur offer för krig inte ens är den största gruppen i nöd. Det är de fattigaste på tredje världens landbygd.
Ja, Europas länder behöver ta ett ökat ansvar och öppna för att ta emot betydligt fler kvotflyktingar än i dag. Men det är långtifrån tillräckligt. Och målet kan inte vara att stoppa flykten över havet. Det kommer att misslyckas. Flyktingarna – och riskbenägna migranter utan asylskäl – är alltför många.
Världen har på många sätt blivit bättre. Fattigdomen minskar. Motsägelsefullt nog kan detta öka migrationstrycket. Fraser Nelson, chefredaktör för brittiska The Spectator, skrev nyligen i Svenska Dagbladet om detta:
”Den stora migrationen är alltså en bieffekt av vad som kan vara vår tids främsta succé, världsfattigdomens sammanbrott.
Center for Global Development i Washington slog nyligen fast detta i en rapport som baserade sig på över tusen nationella mätningar gjorda under fem decennier. När ett fattigt land blir rikare stiger antalet emigranter ända tills att landet nått den nivå där Albanien eller Armenien ligger idag. Den processen tar vanligtvis flera tiotals år och först därefter dämpar välståndet emigrationen. Krig är en katalysator. Om en konflikt bryter ut och landet inte är riktigt lika fattigt som det en gång var, har fler av de drabbade resurserna att ge sig ut i världen. Digitaliseringen betyder att de också har information.”
Situationen är oerhört svår att hantera för ett Europa som dessutom är splittrat.
Illa överlagda beslut kan få fruktansvärda konsekvenser, även om syftena är goda. Fraser Nelson igen:
”Sedan den italienska flottan beslöt sig för att påbörja räddningsoperationen i Medelhavet har antalet människor som gör överfarten (och förolyckas) trefaldigats.”
Människosmugglarnas agerande har blivit än mer hänsynslöst.
Ett ökat mottagande av kvotflyktingar är bara en liten del av det som behöver göras.
Situationen är exempelvis svår för de miljontals flyktingar från Syrien som är kvar i Syriens eller grannländerna och aldrig kommer att få resurserna eller möjligheterna att ta sig till Europa. De är i synnerligen stort behov av medmänsklighet.
I Europa kan vi inte bara förlita sig oss på att våra nationer ska visa denna medmänsklighet åt oss. Det finns ett närmast oändligt behov för de insatser som ideella organisationer – och genom dem enskilda människor – kan göra för att minska lidandet och fattigdomen i världen.
Sverige behöver också bli ett bättre land för de flyktingar som lyckats ta sig igenom att faror och gränser för att söka och få asyl här. För deras skull men också för vår egen behöver vi öppna upp vårt samhälle så att nykomlingar lättare får tillträde till bland annat arbetsmarknad, bostadsmarknad och till civilsamhällets gemenskaper.