De där kyrkklockorna som domprost Mats Hermansson drog i gång i Almedalsveckan, de ekar fortfarande i mitt huvud. Somliga skulle kanske hävda att det tyder på att det finns ett stort utrymme för resonans där, och det kan för all del stämma. Men jag tänker ändå återkomma till ämnet.
Det har sagts att domprosten gjorde en pudel, när han relativt snabbt själv medgav att klockringningen var överilad. En typ av hundtrick var det, men en fullödig Kennelklubbspudel var det absolut inte.
Domprosten och hans vapendragare gör fortfarande sitt bästa för att framställa den spontana sammankomsten utanför domkyrkan som på något sätt suspekt och hotfull. För mig som var där är det en obegriplig beskrivning. Det var en grupp ganska nördiga Almedalsbesökare som ville lyssna till en allmänborgerlig debattör utan några stora åthävor. Avslappnade och vardagliga. Stor spridning i både ålder och kön. Skaran var ungefär lika hotfull som en ordinär grupp förlästa och intresserade turister under guidning i världsarvet.
Mats Hermansson drog igång kyrkklockorna för att han inte gillade det som sades om vilken politik som behövs i spåren av den stora migrationen till Sverige. Och han hävdade att det var på grund av att det var "fara å färde". Allting annat är efterhandskonstruktioner.
Till helagotland.se sade Mats Hermansson:
– Det var väldigt hätskt, närmast hotfullt. Jag blev omringad av dem som hade mötet, och den enda som gick att resonera med var Thomas Gür själv. Många av de andra skrek och var helt oresonliga, och det gick inte att föra något samtal. Jag var tvungen att retirera därifrån, och då fick jag knuffa mig fram. Det hela kändes väldig olustigt.
Jag tycker att domprosten överdriver. Å det grövsta. Se på fotot. Det är en publikbild från seminariet. Hotfulla? Påståendet är skrattretande.
Klart att några sedan blir irriterade och ifrågasätter domprosten. Men notera att detta inträffade först efter att mötet tystats av kyrkklockorna och att domprosten kallat deltagarna för farliga. Själva mötet var helt och hållet fridfullt. Idylliskt. Innan klockorna drog igång.
Inger Harlevi sitter i stiftsstyrelsen och hon är också ordförande i domkyrkoförsamlingens kyrkoråd. Hon försöker på Facebook urskulda domprostens agerande och skriver bland annat:
"Det var inte offentlig mark. Det krävde markägarens tillstånd. Dessutom bars trädgårdsmöblerna som tillhörde kyrkans café iväg."
Jag som var där noterade inte att några cafémöbler flyttades inom domkyrkans tomt. Men det kan för all del ha hänt. Men som ursäkt för att dra igång kyrkklockorna och tysta ett möte är det ju tämligen lamt. Ja, helt ovidkommande.
Om domprosten inte ville att seminariet skulle äga rum utanför domkyrkan så kunde han ha bett Thomas Gür att hålla det någon annanstans. Men Mats Hermansson skrämdes kanske av Gürs ljusa linnekostym. Eller av den hotfullt rosa skjortan.
Domprosten har gjort bort sig. Att försöka svärta Thomas Gür eller hans publik för att själv framstå i en bättre dager är ovärdigt.