Det ska bli gårdsmejeri i Stånga. Ett mejeri som ska kunna leverera närproducerad mjölk till Gotlands butiker. Och grädde, yoghurt och fil med mera.
Stig Göransson, en av initiativtagarna, säger till helagotland.se att:
– Risken med att starta nytt mejeri är att man försvinner i mängden, och då hjälper det inte att man har bra produkter. Men vi har känt att det finns en efterfrågan på lokala och gotländska produkter, så nu är det lite upp till bevis om det verkligen är så.
En sak är säker. Förtroendet för Arla är skadat. Främst bland producenterna. Dagens Nyheter publicerade i går ett helt uppslag under vinjetten: ”Växande missnöje med Sveriges mejerijätte.”
Arlas ersättning till de svenska medlemmarna är i dag knappt 2:70 per kilo mjölk. Det ligger i nivå med 1980-talet, konstaterar DN.
Arla skyller på att världsmarknaden är översvämmad av mjölk. Men bland mjölkbönderna är det många som misstänker att Arla försöker ”svälta ut” de små producenterna. Så ska man slippa hämta mjölk på alltför många olika ställen.
En annan misstanke är att Arla offrar sina svenska medlemmar för en strategi att växa internationellt. Redan i dag utgör de svenska mjölkbönderna bara 27 procent av det kooperativa företagets 12 500 ägare. 25 procent av ägarna finns i Danmark. Och de danska mjölkgårdarna är i genomsnitt mer än dubbelt så stora som de svenska.
Arla har avvecklat mängder av mejerier över hela Sverige. Något som företaget faktiskt stoltserar med på sin egen hemsida. Följande är saxat ur en text av Maths Isacson, professor i ekonomisk historia, som Arla publicerat under rubriken: ”Varför försvann alla mejerier?”
”I början av 1930-talet hade Sverige drygt 1 600 mejerier. [...] Vid övergången till 1960-talet återstod 420 mejerier, en siffra som mer än halverades fram till slutet av årtiondet då rationaliseringsivern nådde sin topp. Därefter avtog takten. I dag återstår knappt 50 mejerier i Sverige som hanterar 50 gånger mer mjölk per dag än 1930-talets mejerier. [...] Mjölkcentralen/Arla har varit ytterst aktiv i arbetet med att modernisera mejeriindustrin. Successivt utvidgades också bolagets verksamhetsområde. Dess andel av invägd mjölk i landet steg från 18 procent på 1930-talet till 65 procent i slutet av 1990-talet. [...] Totalt under perioden 1915–1969 förvärvade MC cirka 430 mejerier och avvecklade 390, medan drygt 40 drevs vidare. Idag äger det globala företaget Arla Foods tolv mejerier i Sverige och långt fler i andra länder.”
Gotland är en av de få platser som fått behålla ett Arlamejeri. Men trots det är förtroendet naggat i kanten även bland konsumenterna här på ön. Det mesta av mjölken som passerar mejeriet i Visby blir till mjölkpulver som exporteras till andra marknader, även om medvetna konsumenter fortfarande kan handla mjölk som mjölkats på ön.
Tidigare i somras fick vi veta att Guteglass numera köper sin grädde och sin mjölk från Skånemejerier på fastlandet.
Säkert har mejeribranschens modernisering och koncentration delvis varit nödvändig. Men Arla har också varit drivande i en process som gjort många mejeriprodukter till en ganska anonym och ansiktslös bulkvara där fokus i allt väsenligt har varit på effektivitet och pris.
Jag hoppas att det finns utrymme för ett minimejeri – och mer än så – på den gotländska marknaden. Att det, efter en process mot extrem stordrift, uppstår fler och fler spännande alternativ både för producenter och för konsumenter. På liknande sätt som skett inom bryggeribranschen.