På ett år har priserna på bostadsrätter gått upp med 25 procent i Visby, säger mäklarstatistiken. Som så ofta, när det gäller Gotland, så ska siffran tas med en nypa salt. Det antal affärer som siffran grundar sig på är för litet för att resultatet ska vara säkert. Men nog stärker siffran det allmänna intrycket att bostadsmarknaden är säljarens marknad just nu och att priserna har gått upp.
Som ägare till en av dessa eftertraktade lägenheter borde jag kanske glädja mig över utvecklingen. Och lite bra känns det ju också. Kombinerat med en viss oro över vad det är som driver utvecklingen och hur den kan brytas.
Det har länge funnits en oro över en bubbla på den svenska bostadsmarknaden. Den har blåsts upp bland annat av låga räntor och bostadsbrist. Men också av de ränteavdrag som bolånen ger. På så sätt har staten faktiskt stimulerat de svenska hushållens skuldsättning. Och svenska hushåll ÄR tungt skuldsatta – och har små sparkapital – i en internationell jämförelse.
Därför känns det extra sjukt att bostadsmarknaden just nu kan drivas upp av Finansinspektionens förslag till skärpta amorteringskrav. Det kan inte vara bra om köpare vill skynda sig att handla för att i framtiden slippa hårdare krav på att betala av på sin skuldsättning.
Jag är ju inte den som vill öka skattetrycket, men det finns goda argument för att staten borde sluta stimulera hushållens skuldsättning. Det skulle kunna ske genom att begränsa ränteavdragen. Det hade varit läge att i så fall göra det nu, när räntorna är så låga. Utan att man därmed riskerade att plötsligt punktera en eventuell bubbla på bostadsmarknaden och utan att de belånade hamnar i akut nöd.
Den rödgröna regeringen VILL däremot höja skatterna. Däremot vågade den inte ge sig på ränteavdragen. Till detta hade finansminister Magdalena Andersson en krystad förklaring i Svenska Dagbladet häromdagen:
– Det finns en oro för att skuldsättningen har ökat som den har gjort. Sedan är det ju så att det hade varit ett gyllene tillfälle att avskaffa ränteavdraget när man tog bort fastighetsskatten. Där tror jag historiens dom kommer att vara hård av alliansregeringen att man inte gjorde det.
För det första avskaffades inte fastighetsskatten. Den gjordes om – sänktes framförallt för de hårdast beskattade – och döptes om till en avgift.
För det andra är väl detta inte något skäl för att inte nu göra något åt ränteavdragen.
Framtidens dom kan komma att drabba Magdalena Andersson snarare än Anders Borg.