Det blev en rivstart i den lokala politiska debatten när oppositionsledaren Meit Fohlin (s) gick till generalangrepp mot det borgerliga minoritetsstyret. I en krönika skriver hon att alliansen inte lyssnar på idéer, att de hellre förhandlar med Sverigedemokraterna samt att det inte existerar någon dialog eller samtal överhuvudtaget över blockgränsen. Därför lämnar Socialdemokraterna nu ”den konstruktiva ambitionen” och fokuserar på att vara tydliga med sin politik.
Det är värt att poängtera att det inte råder någon konflikt mellan konstruktiva dialoger där man tar tillvara på goda förslag och tydliga ideologiska skiljelinjer. Båda har ett värde i politiken. Särskilt i lokalpolitiken behöver man värna både inställningen att motståndarsidan är tänkande människor som vill väl - och en uppriktighet kring att det finns skiljelinjer som man inte överbryggar bara genom samtal.
Konflikt utan dialog leder till att goda idéer går förlorade. Att inte ta tillvara på goda förslag bara för att de kommer från oppositionen är en av partipolitikens mest korkade defekter.
Samtidigt leder dialog utan konflikt till en samförståndsanda. I lokalpolitiken är det ett vanligt problem. Ofta manifesterat i uppfattningen att ”alla måste dra åt samma håll”, för att möjliggöra utveckling. Sådana påståenden är till för att tysta kritik, debatt och andra perspektiv. Konfliktlinjer behöver vara synliga, både för att få så bra beslutsprocesser som möjligt, och för att ge väljarna tydliga alternativ.
Så Socialdemokraterna agerar synnerligen oklokt om de sätter sig och tjurar utan att bidra. Dessutom synes det vara osolidariskt gentemot väljare och alla gotlänningar. Att föra dialogen i media istället för i politiken kan förvisso vara tillfredsställande för en frustrerad opposition. Men om den ska försöka hävda att det är alliansstyrets fel så får de anstränga sig att använda de möjligheter till dialog som faktiskt erbjuds.
Och det borgerliga styret gör klokt i att lyssna och ta in förslag från oppositionen. Samt emellanåt kosta på sig en konstruktiv dialog. Men de ska inte skämmas för att hålla en egen tydlig politiskt linje som de gör vad de kan för att få igenom. Det är att ta ansvar och att kunna utkrävas ansvar.
Om de sedan väljer att förankra, förhandla och söka stöd från Sverigedemokraterna eller Socialdemokraterna är inte det viktigaste. I den situation som råder vore det oförnuftigt att låsa sig vid ett samarbete endast med det ena eller det andra partiet.
För att kunna driva en borgerlig politik, när så behövs i lokalpolitiken, krävs att det borgerliga styret håller dialogen igång med både vänsterblocket och SD:s falanger. På så vis gör man sig inte beroende av någon part. Vilket är klokt med tanke på ideologiska skillnader med övriga block, men också med tanke på SD:s något splittrade karaktär.
Dessutom vore en neurosfri uppriktighet kring var de väljer att söka stöd på olika politiska områden uppfriskande för debatten och sannolikt välgörande för politiken.