Moderaternas partisekreterare Tomas Tobé (M) skriver på GA:s insändarsida i dag om hur kommunerna borde få möjligheten att lokalt förbjuda tiggeri.
Även om jag blir mer och mer mottaglig för argument ju längre tiggeriet pågår så är jag fortfarande skeptisk till ett generellt tiggeriförbud och om det överhuvudtaget är lämpligt att förbjuda nödställda människor att be om pengar. Dessutom innebär det gränsdragningsproblem gentemot annan insamlingsverksamhet.
Men samtidigt tycker jag att det vore bra om de kommuner där tiggeriet verkligen spårar ur har möjligheter till radikala motåtgärder. Att ge kommunerna möjlighet att i nödfall införa tillfälliga och välriktade förbud tror jag vore klokt.
Det finns dock bättre sätt att stoppa tiggeriet än förbud.
Kommunerna borde bli bättre på att samordna sig och inta en gemensam hållning till tiggeri. Det skulle tydliggöra Sveriges hållning både för inresande EU-medborgare och för Sveriges medborgare.
Gotland har inte så stora problem med tiggeriet att det motiverar ett regionalt förbud. Jag vill inte se polisen genomdriva ett sådant.
Man jag vill heller inte se att Region Gotland medverkar till att permanenta en inofficiell skuggtillvaro på Gotland för tiggare för Balkan. Tiggare som bara borde få vistas högst tre månader i Sverige eftersom de saknar arbete och bostad. Tiggare som inte är asylsökande och som, liksom övriga EU-medborgare, bara är berättigade ett högst begränsat stöd utanför sina hemländer.
Tyvärr är det ändå vad Region Gotland gör. Det borde Regionen sluta med. Hjälporganisationer och andra engagerade medborgare gör naturligtvis som de vill, men Region Gotland borde på ett genomtänkt sätt verka för att få slut på tiggeriet. Tillåt mig citera vad förutvarande statsministern Göran Persson sade i våras, när han kritiserade regeringens handfallenhet:
– Jag lutar mig mot de gamla resonemangen om att det inte skapar goda samhällen. Det skapar inte frihet för en människa att stå på knä på gatan och tigga av andra. Jag fattar inte att vi ska ha det så.
Allmosor inhämtade utanför svenska butiker innebär på sikt bara att man cementerar utanförskapet. Ett bättre liv för Balkans fattiga måste skapas på Balkan. Det är där hjälpinsatser, utbildning, företagande och arbete kan förvandla utanförskap till ett genuint medborgarskap. Och Sverige kan inte garantera svensk levnadsstandard till EU:s alla fattiga.
Tyvärr bidrar svenskarnas givmildhet till att uppåt 5 000 av Balkans fattiga upplever det som mer meningsfullt att tigga här än att göra något annat. Långt borta från sina barn och andra familjemedlemmar. Men det är ju en tillvaro som skapar dålig hälsa, passivitet och en negativ självbild. Och ju mer svenskarna ger direkt till tiggare, så kommer också fler att välja att tigga i Sverige.
Det står naturligtvis var och en fritt att göra sina egna överväganden om hur man ska förhålla sig till tiggeri, men jag tycker att de som i dag ger pengar till tiggare borde fundera över om de bidrar till ett bättre samhälle och till ett bättre liv för dem som tigger. Och vore det inte bättre om givmildheten kanaliserades via de organisationer som på ort och ställe försöker hjälpa Balkans fattiga att bygga en bättre tillvaro.