Vem är föräldraförsäkringen egentligen till för? Barnen, skulle förmodligen många säga. Det är för att barnen ska få en bra start i livet.
Andra skulle kanske säga "föräldrarna". Föräldraförsäkringen finns till för att föräldrarna ska kunna möta sitt nya ansvar utan ekonomin blir alltför lidande.
Men kan man skilja på dessa intressen? Bör man inte säga att föräldraförsäkringen är till för familjen som helhet?
Ändå finns det de som tycker att föräldraförsäkringen främst är till för alla andra. Att den ska användas för att uppnå helt andra mål som inte har så mycket att göra med enskilda barn, pappor och mammor. Föräldraförsäkringens ska göra tjänst som ett trubbigt verktyg i jämställdhetspolitiken, på bekostnad av familjernas frihet.
Den socialdemokratiska kongressen ställde sig nyligen bakom en helt "individualiserad" föräldraförsäkring. Vilket inte alls betyder att individerna ska få bestämma. Tvärt om. Staten ska bestämma att föräldrarna tar hälften var. Liknande tankar, eller önskemål om fler så kallade pappamånader, finns även i de andra rödgröna partierna. Och inom Alliansen. I synnerhet inom Folkpartiet.
Men i helgen bekräftade ett opinionsinstitut (ännu en gång) att det svenska folket inte alls vill att de själva eller andra medborgare ska styras på detta sätt. I går var det en Sifoundersökning som visade att bara 18 procent av över tusen tillfrågade vill att det ska vara obligatoriskt att dela lika mellan föräldrarna.
Det finns således inget folkligt politiskt stöd för att ytterligare beskära familjernas möjligheter att själva disponera föräldraledigheten. Men även om det fanns det så anser ju inte jag att 51 procent har rätt att diktera privatlivet för 49 procent. Det finns gränser för privatlivets helgd som staten inte bör kliva över. Även närpolitikerna anser att undersåtarna inte lever upp till politiskt satta mål.
Jag hoppas att undersökningar som Sifos kan stärka den liberala, frihetliga andan i åtminstone de borgerliga partierna.
*
För övrigt publicerade Sifo i går även en mätning av partisympatierna. För första gången sedan valet blev Alliansen större än S+MP+V i en Sifomätning. Men det har hänt redan tidigare i mätningar från Demoskop och Novus.
Den som tror att man har Decemberöverenskommelsen att tacka för detta, måste i så fall också konstatera att Sverigedemokraterna får 15,2 procent (+0,5).
Jag tror att stödet för de rödgröna skulle vara ännu lägre utan Decemberöverenskommelsen. Och det gäller i än högre grad SD.