Nu kan fastlänningar åka färja väldigt billigt. Men om ett par år kan prisläget vara helt annorlunda.
Destination Gotlands senaste kampanj – 95 kronor för enkel biljett som inte kan kombineras med priser för folkbokförda på Gotland – var föremål för intresse på helagotland.se i går.
I webbdebatten påpekade Nils Nordenbrink, intressent i Gotlandsbåten, bland annat att:
”Man måste förstå hur trafikavtalet mellan staten och DG är konstruerat för att förstå DG:s kampanjer. Om DG håller snittpriser som är högre än ’taket’ i avtalet blir DG återbetalningsskyldig till staten. Det är olika tak för fastlänningar och gotlänningar. Min gissning är att DG riskerar att spräcka ’taket’ för fastlänningar men inte för gotlänningar, därav kampanjen. Från 2017 finns det inget tak för fastlänningarnas biljetter. Då gäller helt marknadsmässiga villkor.”
Jag tycker att Nils Nordenbrinks teori är rimlig. Den förklarar Destinationens agerande som rationella reaktioner på det regelverk Destinationen seglar under. Och det gör mig inte upprörd, även om Destinationen i så fall beskriver sin prispolitik som mer allmännyttig än vad den är. Att man har fler och viktigare motiv än de man i första hand vill berätta om – det är ju vanligt både för människor och för företag.
Däremot så väcker det ju frågor om vad som händer efter 2017, då pristaket för den genomsnittliga fastlänningsbiljetten försvinner.
En av de saker jag återkommande kritiserat inom Gotlandstrafiken är hur olika resenärer behandlas. Alla svenskar är med och subventionerar den statligt upphandlade färjetrafiken via skattsedeln. Men somliga skattebetalare tvingas ändå betala mer än andra, när de vill resa med färjorna.
Man kan se detta som statens omtanke om de öbor för vilka färjorna trots allt är viktigast.
Man kan också se det som att man håller öborna på gott humör, samtidigt som de höga priserna för fastlänningar hämmar öns utveckling som besöksmål med mera.
Upphandlingen av den nya färjetrafiken blev sådan, att prisskillnaderna för öbor och fastlänningar kan bli ännu större.
Vad händer då med färjepriserna, om Destination Gotland väljer att vinstmaximera? Jag vet inte hur priselastisk efterfrågan är – hur mycket den sjunker eller ökar med stigande eller fallande priser. Men jag inbillar mig att det kan vara så att efterfrågan inte alls är speciellt elastisk. Att intäkterna sjunker efter en rejäl prissänkning, eftersom tillskottet av nya resenärer inte räcker för att kompensera intäktsbortfallet av prissänkningen. Att intäkterna ökar efter en prisökning, eftersom en hög andel av resenärerna måste eller vill åka ändå.
Vinstmaximering kan innebära en rejäl höjning av biljettpriserna för fastlänningar, åtminstone under delar av året.
Gotlandsbåten eller någon annan konkurrent kan bidra till att dämpa Destination Gotlands prissättning under den högsäsong, där även osubventionerad trafik går att driva lönsamt. Då är jag mer orolig över hur priserna ska utvecklas under den lejonpart av året då flyget är enda konkurrenten. Hur många kampanjer med färjebiljetter för 95 kronor får vi från 2017 och framåt? Vad blir den nya normalnivån på färjepriserna för fastlänningar under höst, vinter och vår?