Gotlands Folkblads ledarsida i GT hade i går, liksom denna ledarsida, en bild av de borgerliga partiledarna. Rubriken löd: ”Vill störta landet i kaos”
Tja, även jag kritiserade de borgerliga partiledarna i går, om än ur en helt annan vinkel. De försvagar sig själva med sin osynkroniserade oppositionspolitik.
Men om de lyckas samla ihop sig till att på något sätt utmana regeringen och på detta sätt skapar viss parlamentarisk oreda, så är det ju inte som att de är ensamma skyldiga till om det blir kaos.
Den rödgröna regeringen, i maskopi med Vänsterpartiet, försöker driva igenom en politik som de verkligen inte har stöd för i riksdagen. Och de försöker åstadkomma detta genom att baka in denna politik i budgeten.
Mats Knutsson, SVT:s inrikespolitiska kommentator, beskriver situationen:
”Bakgrunden till konflikten är de skattehöjningar som regeringen vill genomföra. Det handlar bland annat om att fler medelinkomsttagare ska få betala högre skatt, en ny flygskatt samt höjd skatt för småföretagare. Trots att det saknas majoritet i riksdagen för dessa skattehöjningar vill regeringen ändå driva igenom dem. Tekniken som ska användas är att förpacka förslagen i budgeten, som skyddas av den så kallade budgetlagen.
Denna budgetlag gör det svårt för oppositionen, trots att den har majoritet i riksdagen, att bryta ut och stoppa enskilda förslag. Från alliansen har därför flera olika varianter lanserats för hur detta ska gå till.”
Minoritetsregeringen försöker alltså ignorera just att den är i minoritet i riksdagen. Och när oppositionen överväger hur den ska stoppa denna politik, som den upplever som skadlig, så kommer anklagelserna om att skapa kaos.
Men i grunden är det ju regeringen som tar konflikten till sin spets. Det är regeringen som försätter sig i den här situationen, med en skattehöjarpolitik som är så provocerande att den borgerliga oppositionen inte längre riktigt kan förmå sig att förhålla sig passiv.
Jag skulle önska att oppositionen utövat sin roll med blankare vapen. Den har vidare på sitt sätt bidragit till situationen, genom att vara så flat hittills under mandatperioden, genom att inte aspirera på makt. Genom att visa sig svag, har oppositionen bidragit till att en svag regering fått en överdriven uppfattning om sin egen styrka.
Men det är, menar jag, orimligt att anklaga en opposition för att skapa kaos, bara för att den inte lägger sig platt för en minoritetsregering som bedriver ytterkantspolitik. Oppositionens agerande tidigare under mandatperioden var klandervärt. Även om försöken att nu driva en lite kraftfullare oppositionspolitik är pinsamt okoordinerade, så är det ändå en förbättring mot tidigare.