Regionfullmäktige var ovanligt underhållande i går, åtminstone under de första två timmarna. Det berodde förmodligen på att handlingarna var ovanligt tunna och ärendena ovanligt få. Då blir ledamöterna lite debattgladare och glimten i ögat lite mer vanligt förekommande. Och man kan exempelvis tillåta sig en debatt om en motion ska anses besvarad eller om den borde bli beviljad. Skillnaden ger kanske inte något oerhört avtryck i verkligheten, men den säger ändå något om karaktären framförallt hos majoritetens företrädare. Det tycks som om källan spelar större roll än innehållet, när en motion ska behandlas.
En debatt i debatten om motionen om vattenförsörjningen på Gotland handlade om vad Isabel Enström (MP) egentligen sagt. Hade hon misstänkliggjort syftet med motionen, eller hade hon, som hon själv hävdade, bara kritiserat tidigare inlägg i debatten på fullmäktige för att gå kalkindustrins ärenden?
Radio P4:s utsändningar av fullmäktiges debatter sparas som tur är och är tillgängliga i efterhand. Varför jag kan återge vad Isabel Enström faktiskt sade:
”För tydlighetens skull då: Den här motionen, vilket vi också kan läsa i titeln, handlar om vår extremt viktiga överlevnadsfråga vattenförsörjningen. Det är flera uppe här och argumenterar det man kanske kunde anat innan att det här handlar inte alls om att värna vattenförsörjningen, det här handlar om att värna jobben i kalkindustrin.”
För tydlighetens skull så framstår det ju som rätt uppenbart att hon misstänkliggör syftet med motionen.
I en debatt om fördelningen inom Regionen av schablonersättningen från Migrationsverket gick Brittis Benzler (V) lite väl långt när hon ville framhålla de möjliga positiva effekterna av migration, och sade om de ensamkommande att: ”de hjälper till att lösa den arbetskraftsbrist som både region och näringsliv har”.
Vi har naturligtvis inte facit än på hur väl den här gruppen lyckas i Sverige. Men vi vet hur svårt det är för dem med brister i utbildningen att få jobb. Vi vet hur lång tid det ofta tar för nykomlingar att komma i reguljärt arbete. Och vi vet att det är oerhört stor skillnad på arbetslösheten bland utomeuropeiska migranter jämfört med andra grupper.
Debatten om migrationen och dess effekter skulle gagnas av mer fakta och mindre av både demonisering och önsketänkande.
Miljöpartiet fick – på sätt och vis – igenom en motion. Regionen ska åtminstone överväga att låta Gotlandshem bygga bostadsområden med blandade upplåtelseformer, exempelvis hyresrätter och bostadsrätter. Så kan man skapa mindre segregerade boendemiljöer. Men jag håller med Sven Bosarfve om att man enklare åstadkommer detta genom att sälja delar av Gotlandshems bestånd till hyresgästerna, i form av bostadsrättsföreningar.
Sverige behöver en ny egnahemsrörelse. De är bra både för medborgarna och för samhället som helhet. En egen härd är inte guld värd. Den är värd mycket mer än så. Ett eget hem ger styrka och oberoende och det är också i grunden mer ekonomiskt fördelaktigt att äga istället för att hyra.
Lars Bjurström (V) var, om jag förstod honom rätt, inne på att Gotlandshem genom att bygga bostadsrätter skulle kunna pressa priserna som drivits upp av dem som i dag bygger dem.
Om man tror att Regionen kan bygga bostadsrätter som säljs till priser under dagens marknadspriser så är jag rädd att konsekvensen skulle bli en helt annan. Spekulation. Många skulle teckna sig för en ny bostadsrätt utan någon som helst intention att någonsin bo i den. Den ska bara säljas med vinst. Vem vinner på att Regionen skapar en marknad för ett sådant agerande?