Två vänsterpartister, Annamaria Bauer och Per Edman, skrev i en insändare i gårdagens GA om en aspekt av Gotlandshems affär. Partiets ledamöter i Gotlandshems styrelse var kritiska mot affären med upplevde sig samtidigt förhindrade att deltaga i debatten på grund av styrelsens ”lojalitetsplikt” med fattade beslut.
De har rätt i att det finns ett problem och en konflikt här. Bolagsformen har vissa praktiska fördelar, som jag här inte ska gå närmare in på. Men den har också stora nackdelar inte minst från demokratiska utgångspunkter. Problem som är mycket större än att styrelseledamöter kan uppleva sig tystade och förhindrade att offentliggöra sina invändningar mot det egna bolagets agerande.
Regionens bolag omfattas inte av samma öppenhet och transparens som Regionens egna verksamheter. Bristen på insyn och demokratisk kontroll gör att bolagen kan bli miljöer som fostrar avarter av olika slag. Som i Gneab när styrelsens ordförande slumpade bort Hantverket 1 till underpris. Som i Göteborg, vars kommunala bolag gav ”den kommunala korruptionen ett ansikte”. Detta enligt förutvarande chefen för Riksrevisionen Inga-Britt Ahlenius, i en debattartikel i Göteborgs-Posten som hon avslutade:
”I avvaktan på en ny kommunallag bör kommunen börja med att lägga ner sina bolag...
[...]
Den kommunala verksamheten ska bedrivas så att medborgarperspektivet görs centralt, säkrar medborgarnas insyn. Den offentliga verksamheten är i grunden en rättsordning, inte ett företag.”
De kommunala bolagen är en styggelse. Om bolagsformen anses som nödvändig för verksamheten, så beror det sannolikt på att det är en verksamhet som kommunen (eller Regionen) inte alls borde vara direkt involverad i.
Om man trots detta tänker fortsätta driva kommunala bolag, se då till att de åtminstone får en professionell och kompetent styrelse. Varför ska exempelvis ett bostadsbolag ha en styrelse som är ett regionfullmäktige i miniatyr, tillsatta av partierna med varierande hänsyn till vad de kan tillföra? Varenda ledamot i Gotlandshems styrelse har en partibeteckning. Så var det för övrigt även i Gneabs styrelse. Vilket inte visade sig vara någon kvalitetsgaranti, precis.