Ulf Kristersson sträckte i går ut en hand till Socialdemokraterna. Moderaterna är beredda att tillsammans med regeringen lotsa ett tiggeriförbud genom riksdagen. Om Socialdemokraterna antar erbjudandet är en annan fråga. Det verkar som att Socialdemokraterna inser hur skadligt tiggeriet är, men de tycks ändå oförmögna att formulera några förslag om hur man ska komma till rätta med det.
Kanske kan veckans avslöjande trots allt bidra till att övertyga fel partier om att det är dags att förbjuda tiggeriet. Polisen i Kronobergs län avslöjade människohandel i stor skala. Ett tjugotal bulgariska medborgare levde under hot och fångenskap och tvingades dra in pengar till sina våldsamma fångväktare, som fört miljonbelopp ur landet.
Ett tiggeriförbud kan alltså visst vara även till potentiella tiggares hjälp. Förbjuds tiggeriet är också risken mindre för att de exploateras av kriminella.
Det finns de som hävdar att ett tiggeriförbud inte fungerar, eftersom tiggarnas nöd är så stor att de ändå kommer att tvingas bryta mot lagen.
Detta stämmer inte med erfarenheterna från andra länder.
Ett exempel på att tiggeriförbud verkligen åstadkommer förändring får den som läser nättidskriften Kvartal (kvartal.se). Susanna Birgersson beskriver de erfarenheter hon gjort efter att ha flyttat från Stockholm till Köpenhamn. Danmark skärpte för några år sedan sitt tidigare ganska tandlösa tiggeriförbud, just eftersom det inte fungerade mot tiggare från EU-länderna på Balkan. Skillnaderna mellan städerna är i och med det danska förbudet nu stor.
”Jo, här fanns förstås också en del tiggare, här fanns tidningsförsäljare, här fanns många som drog omkring och länsade papperskorgarna på pantflaskor, här fanns kriminalitet kopplad till östeuropeiska EU-medborgare. Men känslan i centrala Köpenhamn var en helt annan än den i Stockholm. Det satt inte människor på knä eller i skräddarställning med en pappkopp framför sig precis överallt. Nattetid låg det inte folk och sov i prång och uppgångar, på trottoarer och under broar.”
I Köpenhamn tycks man alltså, tack vare tiggeriförbudet, också samtidigt ha gjort något åt problemet med uteliggare. Detta trots att man för några år sedan införde lagstiftning som ska förhindra utländska besökare att dra nytta av olika former av tillfälliga sociala boenden. Helt eller delvis offentligfinansierade organisationer får inte ge husrum åt dem som saknar ett danskt personnummer. Vilket givetvis också är tänkt att försvåra för EU-migranter att bedriva tiggeri eller på annat sätt finansiera en inofficiell existens i samhällets utkant.
Här på Gotland har Regionen som bekant valt en radikalt annorlunda modell. Här stödjer och premierar Regionen tiggarna och tiggeriet genom att delfinansiera projektet Vinternatt, som hjälper dem att lösa boende och myndighetskontakter. Det fungerar säkert utmärkt för tiggarna. Mindre väl för medborgare som inte dagligen, och kanske flera gånger per dag, vill konfronteras med tiggare vars elände har sitt ursprung i andra länder. Man undrar ju hur det kan komma sig att det inte anländer fler tiggare till Gotland och hur det har gått till när detta territorium har mutats in.
Om vi ska komma till rätta med tiggeriet i Sverige kommer det sannolikt att krävas ett nationellt tiggeriförbud. Jag är övertygad om att ett sådant förbud kommer att införas eftersom det behövs. Men det verkar som att det kommer att ta onödigt lång tid innan vi kommer dit.