De får ta hänsyn!

Mikael Damberg och Åsa Romson. Här med chefen Stefan Löfven.

Mikael Damberg och Åsa Romson. Här med chefen Stefan Löfven.

Foto: Maja Suslin / TT

Ledare Gotlands Allehanda2016-04-01 06:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Landshövdingen inledde gårdagens presskonferens med att förklara förutsättningarna för länsstyrelsens förslag till nya och utökade Natura 2000-områden. Jo, hon har hört näringsminister Damberg i riksdagens talarstol, när han sade att det är regeringens uppfattning Gotland inte behöver fler Natura 2000-områden. Hon sade det inte, men landshövdingen hörde antagligen också när miljöminister Romson sade ungefär samma sak, eftersom Romson gjorde det i landshövdingens trädgård när förra årets sommar gick över i höst och regeringen fattade det senaste Natura 2000-beslutet som rörde Gotland.

Men, underströk Cecilia Schelin Seidegård, dessa uttalanden har ingen bäring på länsstyrelsens arbete och på det uppdrag man fått av regeringen. Länsstyrelsen ska på strikt vetenskaplig bas peka ut vilka områden som bör bli Natura 2000-områden, utan att ta andra hänsyn. Länsstyrelsen ska, så att säga, agera hänsynslöst.

Länsstyrelsens presskonferens om förslaget i går var därmed fri från överraskningar. Det lämnades i huvudsak omärkt av remissförfarandet och de invändningar som rests där. Förslaget lämnas nu vidare till Naturvårdsverket som, efter behandling, ska lämna det vidare till regeringen för beslut.

Men regeringen har inget uppdrag från högre makt som dikterar att den ska förhålla sig hänsynslöst till invändningar som grundar sig på omsorg om samhället, om medborgare och markägare. Den måste inte strunta i konsekvenserna för alla utom nipsippor och väddnätfjärilar.

När Naturvårdsverket bestämde sig för att avvakta med de delar av Natura 2000-förslaget som länsstyrelsen sedan arbetat vidare med, så kunde man gissa att det berodde på en bedömning från Verkets sida, att det fanns en gräns för hur mycket regeringen kunde svälja i en tugga. Om man bara delade upp det i två portioner, så skulle nog den andra delen kunna slinka ner den också.

Om detta var kalkylen – och det vet jag verkligen inte om det var (även om det skulle förklara mycket) – så var den framgångsrik så till vida att det första Natura 2000-beslutet expedierades av regeringen. Nu är det dags för den andra portionen.

Gårdagens presskonferens tillhörde den förutsägbara delen av processen. Nu glider den in i den politiska arenan och då få vi veta vad det är värt, det som näringsminister Damberg och miljöminister Romson har sagt. Behöver Gotland inte fler Natura 2000-områden? Kan man lita på deras ord?