Folkbladets huvudledare i GT i går, under rubriken ”Den skenbara valfriheten”, tar heder och ära av friskolorna.
Hur inbillad är valfriheten för eleverna vid Gotlands friskolor och deras föräldrar? Känner de sig, med Erik Franssons ord, ”som slavar under koncernens stordriftstänkande”? Eller är de glada att de har kunnat välja ett alternativ till Regionens skolor?
Jag gissar på det senare.
Erik Fransson ”avslöjar” också hur friskolorna kan gå med vinst när han skriver:
”Storkoncernernas skolor har färre lärare per elev, vilket med automatik leder till lägre lönekostnader.”
Hur länge lyckas en friskola fylla sina klassrum om den inte tillhandahåller en god utbildning?
För övrigt säger skolforskningen att lärartätheten är en relativt oviktig faktor för utbildningens kvalitet. Bra lärare och en god och ordnad arbetsmiljö är mycket, mycket viktigare.
Det är svenska politiker, främst men långtifrån enbart på vänsterflygeln, som snöat in på att ”fler lärare” är en bra skolsatsning.
De friskolor som prioriterar goda lärare före många lärare gör en helt riktig prioritering.
Medan Folkbladet är ute och cyklar så finns det andra som hycklar. Aftonbladet publicerade i går en debattartikel som är oerhört pinsam för den Anna Ekström som titulerar sig gymnasie- och kunskapslyftsminister. Hon må vara ansvarig för ett lyft, men hon sänker nivån på debatten.
Barbara Bergström, grundare av Internationella engelska skolan, berättar hur det gick till när Anna Ekström 2016 ringde upp rektorn för Internationella engelska skolan i Gubbängen. Anna Elström var på den tiden chef för Skolverket och ordförande för Skolkommissionen och hon hade en fråga:
– Vad ska vi göra för att alla skolor i hela landet ska bli lika bra som Internationella engelska skolan?
Varför ringde Anna Ekström just den skolan? Barbara Bergström berättar:
”Den hade just besökts av Skolkommissionens sekretariat, som imponerades av skolan – dess ordning, de ambitioner den främjade hos eleverna, dess akademiska resultat och dess tydliga kvalitetsriktning. Nu ville Anna Ekström veta mer, som bidrag till arbetet i Skolkommissionen.”
Sedan dess har Anna Ekström upphöjts till statsråd med ansvar för skolfrågor, i en regering som vill strypa de vinstdrivande friskolorna. Och nu utmålar hon Internationella Engelska skolan och Academedia (som bland annat driver Atheneskolan på Gotland) som att de utarmar och skadar den svenska skolan. I en debattartikel i Aftonbladet skrev exempelvis Anna Ekström att:
”Det är tydligt att de stora vinstdrivande koncernerna sätter vinstmaximering framför kvalitet.”
Barbara Bergström ser helt andra problem med den svenska skolan, än att det finns friskolor. Hon pekar främst ut tre problem. Brist på arbetsro i många skolor, brist på ledarskap i kommunala skolor och brist på dugliga lärare:
”Den djupare orsaken till alla dessa tre problem är att skolpolitiken under årtionden har dominerats av ett ohållbart paradigm, som kan ges namnet Rousseau. All vuxenauktoritet har undergrävts i skolan, varav följt ett kaos som förstört lugnet för eleverna, skrämt bort många från läraryrket och även gjort rektorer rädda att uppträda som ledare.”
Naturligtvis är det Barbara Bergström, som grundat och byggt upp en framgångsrik skolkoncern, som borde vara statsråd i utbildningsdepartementet, medan Anna Ekström kunde sälja ut sin trovärdighet någonstans där det gör mindre skada.
Sverige behöver en ny regering.