Organisationsförändringar är svåra. De genomförs för att förbättra en organisation, men kan också, av oförutsedda skäl, leda till motsatsen. Se bara på den kritiserade omorganisation av Polisen, som fått verksamheten att fungera så illa att kommunpolitiker landet över funderar över om det inte är dags för kommunala poliser.
Så Region Gotlands sjukvårdschef Cathrine Malmqvist har väl en poäng när hon i tisdagens GA sade:
– Sjukvården är en komplex organisation och en omorganisation är inte en lösning i sig. Den tar tid och kraft.
Å andra sidan har ju många av sjukvårdens problem på Gotland i hög grad skapats av en omorganisation – den kritiserade matrisorganisationen – och då vore det ju egendomligt om inte en ny organisationsförändring måste vara en del av lösningen.
Matrisorganisation har skapat en situation där ansvaret är otydligt, eftersom en befattningshavare underställd och ansvarig inför mer än en chef. Frågor och initiativ skickas uppåt i hierarkin och svar och beslut kommer inte i retur. Beslutsgången blir svår och omständig. Intressekonflikter förblir olösta och man får inte sällan motstridiga besked instruktioner. En sådan organisation kan det bli en mardröm att arbeta i och föga förvånande skapar den både stress och vantrivsel.
Den organisationsförändring som sjukvårdschef Cathrine Malmqvist försöker tona ner tycks glädjande nog ändå vara tämligen avgörande och riktad mot de största svagheterna i matrisorganisationen. Bland annat får varje specialitet en läkarchef och en enhetschef och sluten- och öppenvården får samma chef. Vilket borde röja någorlunda i snåriga beslutsvägar och klargöra en del oklara ansvarsförhållanden. Man kan kalla det en ”justering” av matrisorganisationen, om man avdramatisera förändringen. Man kan också kalla det en ”justering” när någon slagit axeln ur led och man drar den rätt. Vilket kan vara lika smärtsamt som nödvändigt.