Delvis håller jag väl med ÖB Sverker Göransson, när han citerades i GA i går. När han menar att: ”Det är angeläget att försvarsbeslutet inte detaljreglerar försvaret.”
Det är sällan en god idé för de som fattar de övergripande besluten, när de även försöker agera baksäteschaufförer för de proffs som de anlitat för att styra verksamheten.
Men å andra sidan håller jag inte alls med ÖB när han kritiserar en specifik reglering i försvarsbeslutet. Nämligen den politiska överenskommelsen om fasta förband på Gotland. ÖB menar bland annat att:
– Från försvarsoperativ utgångspunkt är det inte avgörande var Försvarsmakten har permanent närvaro
Jag kan delvis förstå ÖB. Han kan få mer krut för kronorna om han slipper bygga upp en ny och permanent närvaro på Gotland. Men hur trovärdigt är det egentligen när han hävdar att Gotland istället kan försvaras vid behov, av lättrörliga förband från fastlandet?
Gotland har Sveriges geografiskt mest utsatta läge och militärstrategiskt det mest eftertraktade. Hur klokt är det då att lämna Gotland helt utan permanent militär närvaro? Främmande makt kan med en mycket liten och snabb insats ställa Sverige inför fullbordat faktum. Sveriges snabbrörliga förband hamnar ohjälpligen på efterkälken om fienden tjuvstartar. På så sätt skulle exempelvis Ryssland kunna ”låna” Gotland av Sverige – i ”självförsvar” naturligtvis – under en konflikt med Nato där man anser sig behöva flytta fram sina positioner för att inte Sveriges samarbetspartner Nato ska kunna flytta fram sina. Exempelvis för att stödja sina baltiska medlemmar.
Att det inte finns någon permanent militär närvaro på Gotland är en destabiliserande faktor i Östersjöområdet. Det är ett vakuum som behöver fyllas innan ett övertryck i närområdet fyller det åt oss.
Jag tror att ÖB:s kritik mot planerna på att etablera försvaret permanent här på ön är ett utslag av att han leder en underfinansierad verksamhet.