Det är inte länge sedan som hälso- och sjukvårdsnämnden krävde 64 miljoner extra inför 2016. Jag återkom då i en ledare (27 mars) till frågan om hur sjukvården bör vara organiserad på ön.
”Är det inte så att det krävs det en radikal organisatorisk åtgärd när en liten sjukvårdshuvudman som Gotland år efter år – med mycket enstaka undantag – misslyckas med att hålla kontroll över skenande kostnader?”
Nämndens ordförande Stefaan De Maecker kommenterade i ett brev till ledarsidan 1 april. Han trodde då inte att det är någon bra idé att Gotland blir en del av något större landsting och skrev bland annat:
”Det är skillnad mellan okontrollerade, skenande kostnader och en kostnadsutveckling som går utanför de ekonomiska ramarna som fullmäktige tilldelar hälso- och sjukvårdsnämnden. Jag vill påstå att vi har bra koll på vad som kostar och målmedvetet jobbar med kostnader som inte är önskvärda.”
Nu går larmet igen. Hälso- och sjuvårdsnämndens prognoser talar om minus 60 miljoner under 2015. I gårdagens GA sade Stefaan De Maecker:
– Gör vi inget åt det här kan vi lika gärna packa ihop och införliva oss med vården i Stockholm.
Nu tror jag väl egentligen inte att det är vad De Maecker vill. Snarare vill han understryka en annan kommentar han gav i gårdagens GA:
– Läget är extremt bekymmersamt.
Men det akuta sparpaketet ter sig vid en närmare granskning inte så innehållsrik, trots att läget är så allvarligt. Stoppet för hyrpersonal består mest av undantag. Detsamma tycks gälla utbildningsstoppet. Övertidsstoppet kommer inte att kunna genomdrivas. Och detn interna representationen är redan av så ringa omfattning att det mest framstår som en symbolåtgärd. En symbolåtgärd som kan visa sig dyr om man försämrar relationerna med personalen, som är en bristresurs.
Det finns gräsner för hur stora besparingar man kan göra med kort varsel, utan att verksamheten hotas.
Jag är inte säker på att det är rätt åtgärd, att Gotland ger upp rollen som en fristående sjukvårdshuvudman. Men, som De Maecker skrev i sitt brev till ledarsidan:
”Den medicinska utvecklingen går hela tiden framåt vilket innebär att vi kan behandla allt fler patienter där det tidigare inte var möjligt. Det kommer läkemedel för nya patientgrupper och förbättrade läkemedel för redan befintliga. Jämlik vård förutsätter att Gotland följer de nationella rekommendationer och hänger med i sjukvårdsutvecklingen. Det innebär fantastiska möjligheter för patienter men kostar pengar vilket är en ekonomisk utmaning för hela sjukvårdssverige.”
Har alla landsting samma problem som Gotland och är de lika allvarliga? Eller innebär den medicinska utvecklingen en extra stor utmaning för en region med så få invånare som Gotland har?
Jag tycker ju att det finns en del som tyder på det senare. Och att det är läge att åtminstone undersöka förutsättningarna för en plan B, om det visar sig att plan A är på väg att haverera.