Så läggs ytterligare ett ”tillkännagivande” till en tresiffrig rad. Riksdagen kan besluta om ”tillkännagivanden” där man meddelar regeringen vad riksdagen vill att den ska göra. Och det har oppositionen – Alliansens och Sverigedemokraterna – nu kommunicerat över hundra gången till minoritetsregeringen.
I går handlade det om en utredning. SD sade att de ska stödja Alliansens förslag om en utredning om vinster i välfärden. En utredning som inte har samma slagsida som den regeringen och Vänsterpartiet kommit överens om. Mer inriktad mot kvalitet och kontroll än mot huvudmannaskapet. Åtminstone Vänsterpartiet vill ju dräpa vinstdrivande välfärdsföretag.
Det här är skuggboxning. En rödgrön regering beroende av Vänsterpartiet kan tryggt regera vidare medan Alliansen fajtas på låtsas och jabbar i luften.
Det var i går tillräckligt för att provocera vänsterledaren Jonas Sjöstedt, som sade till Svenska Dagbladet.
– SD är ett högerparti och visar att för dem är det viktigare att man får tjäna pengar på mormor än att hon har det bra. Det är att bekänna färg. Sedan är de helt upptagna av det politiska kortsiktiga maktspelet.
Man skulle kunna replikera till Sjöstedt att för honom tycks det vara viktigare att äldreboendet är kommunalt än att mormor har det bra. Och ha mer fog för påståendet.
Men det är Jonas Sjöstedt som nu kontrollerar den regering han inte fick ingå i. Oppositionen kan rikta sina tillkännagivande nålstick mot regering, och komma med impotenta hot om hur ministrar kan avsättas om de inte hörsammar riksdagen. Men Decemberöverenskommelsen (DÖ) ger minoritetsregeringen makten över budgetfrågor, så länge den för stöd av Vänsterpartiet. En situation som Sjöstedt hittills har utnyttjat väl. Men till skada för Sverige.
Parlamentarismens demokratiska kärna är bland annat att en regering kan sitta kvar så länge den inte är i fundamental motsatsställning till parlamentet. Efter över hundra tillkännagivanden – uppmaningar till en ovillig regering – tycker jag att motsatsställningen mellan regeringen och riksdagen är rätt uppenbar. Då är det orimligt att den ska fortsätta regera och dessutom ges full kontroll över budgeten.
Lösningen är regeringsombildning och sannolikt en regering av okänd sammansättning som bedriver mittenpolitik i någon form. Med stöd av riksdagens majoritet. Om de försöken havererar så får man utlysa ett extraval.
Nu talar minoritetsregeringen anklagande om ”spel” och ”obstruktion” när man får riksdagsmajoriteten emot sig. Som om Alliansen inte lagt sig platt nog i och med DÖ.