Min första reaktion på att Alliansens skriver tillsammans på Dagens Nyheters debattsida är glädje. Det finns en värdegemenskap inom Alliansen som saknas med andra partier. Ja, det finns inte ens någon värdegemenskap mellan partierna i det andra blocket. Det är glädjande att dessa fyra partier nu inte bara ägnar sig åt politikutveckling på var sin kant utan att de också planerar för en gemensam framtid med ett fortsatt samarbete.
Men efter läsning blir jag också besviken. Kraftfullt besviken. Av två olika skäl.
För det första gäller det migrationspolitiken. De fyra partisekreterarna medger visserligen att det är en utmaning för samarbetet, men samtidigt passar man helt och hållet på hur partiernas olika syn på frågan ska kunna samexistera i ett sammanhållet politiskt regeringsalternativ.
Jag är inte så orolig för integrationsfrågorna. Ja, inte ur en strikt partipolitisk synvinkel alltså. Det finns en betydande enighet inom Alliansen om hur Sverige ska kunna bli bättre på att bereda plats för asylsökande och andra invandrande. Exempelvis vad det gäller arbetsmarknaden. Men givetvis är integrationen en oerhört svår och olöst fråga.
När det gäller asylpolitiken är situationen svårare för sammanhållningen inom Alliansen. De borgerliga partierna rört sig i helt motstående riktningar sedan flyktingkrisen blev akut. Tre av dem har rört sig i en mer restriktiv riktning, medan Centerpartiet blivit snarast mer gränslöst i sin attityd till migrationsfrågorna. Det kan bli borgerlighetens nya kärnkraftsfråga, där Centern sticker ut.
För det andra är jag besviken på det nästan underförstådda budskapet om den pågående mandatperioden. De fyra borgerliga partierna tänker invänta nästa val. Man tänker fortsätta att bete sig som om decemberöverenskommelsen fortfarande existerar. S/MP-regeringen får fortsätta på sin vacklande väg mot vem vet vart, och detta ska övertyga väljarna om att Alliansen bör få regeringsmakten tillbaka.
Det är möjligen en delvis riktig kalkyl. Regeringens usla förtroendesiffror tyder på det. Men jag tror de borgerliga partierna gör en missbedömning av hur mycket deras eget agerande imponerar på väljarna.
Det är två och ett halvt år till nästa val. Två och ett halvt år då Alliansen skulle kunna använda sitt inflytande till Sveriges bästa. Det är ett bättre alternativ än att luta sig tillbaka och titta på när Stefan Löfven kokar i sin egen soppa.