Det finns en risk för att jag ser ut som en idiot när du läser detta. I skrivande stund har Centerns partistämma ännu inte fattat sitt beslut om partiet ska förespråka ett svenskt medlemskap i Nato. Det ska ske först sent på fredagskvällen. Men även om det finns en intern opposition så tror jag ändå att Centern kommer att sälla sig till de andra ja-partierna i Alliansen.
Säkerhetspolitiken är alldeles för viktig för att man ska använda den som en symbolfråga för särskiljning av de politiska blocken. Naturligtvis vore det bästa om även Socialdemokraterna kunde byta attityd till Nato, för det kommer nog att krävas för att medlemskapet ska bli av. Men inte desto mindre kommer enighet i denna fråga, och skillnaden mellan blocken, att bidra till sammanhållningen inom Alliansen.
Men det finns också frågor där Alliansen i opposition rör sig åt olika håll. En sådan fråga är migrationspolitiken, där Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna nyanserat sina ståndpunkter, och börjat tala om sådana saker som tillfälliga istället för permanenta uppehållstillstånd för att om möjligt minska flyktingvågens belastning på just Sverige i ett Europa där tillfälliga uppehållstillstånd är norm.
Centerpartiet är snarare på väg i andra riktningen, som en allt tydligare och mindre återhållsam förespråkare av öppna gränser och ett omfattande flyktingmottagande. Det hedrar partiet att det dessutom är det parti inom Alliansen som med störst energi och konsekvens driver de marknadsförändringar som kommer att krävas, främst på arbetsmarknaden och bostadsmarknaden, för att Sverige ska klara av att ta emot, husera och sysselsätta så många nya invånare.
Man kan tycka att Centerpartiet är överoptimistiskt om möjligheterna att genomdriva dessa reformer. Men partiets politik hänger åtminstone ihop. Till skillnad från exempelvis Miljöpartiets, som tycks gå ut på att kombinera stor invandring men inga bostäder eller jobb.
Därmed blir Centern Alliansens ytterkantsspelare. Det är i huvudsak bra. Det behövs skillnader för att skapa spänning, utveckling och vitalitet inom borgerligheten, så länge de grundläggande värderingarna fortfarande är gemensamma.
Centern är det parti som hittills har klarat opinionstiden bäst. Humöret är gott och självförtroendet är stort. Annie Lööf är partiledaren med de bästa förtroendesiffrorna. Även om det fortfarande givit avtryck i opinionsmätningarna så arbetar Centern i medvind och det spelar nästan mindre roll om den är verklig eller inbillad. Optimism kan vara en självuppfyllande profetia.