Sajten affärslivgotland.se berättade tidigare i veckan om byggnadsnämndens beslut att plötsligt blockera ytterligare handel i området Stenhuggaren i Visbys utkant. Nämnden vill försöka skydda handeln i stadskärnan.
Detaljplaner och andra styrverktyg kan användas för att försöka skapa förutsättningar för en attraktiv och fungerande stad. Men jag tror att byggnadsnämnden stryper den lokala utvecklingen snarare än styr den.
Dagens match är egentligen inte mellan handel i stadskärnan och handel i ytterområden. Den matchen var i allt väsentligt redan färdigspelad innan byggnadsnämnden vaknade till.
En annan match pågår däremot. Matchen mellan den lokala handeln och näthandeln. En match som är så hård att den starkt påverkar och hämmar även handeln i stadens ytterområden som byggnadsnämnden vill stävja.
Dagens Industri rapporterade 8 februari under rubriken ”E-handeln orsakar tvärnit för nya köpcentrum”:
”Nya siffror bekräftar att både handlare och fastighetsägare nu drar i handbromsen när det kommer till nybyggen av köpcentrum och handelsområden.
En mogen marknad och en ökande e-handel dämpar investeringsviljan.”
I detta läge kastar sig alltså byggnadsnämnden in på plan och lägger fälleben för den lokala ytterområdeshandeln. Hemskt hjälpsamt. Därigenom skapar man bara ytterligare utrymme för den handelns egentliga huvudmotståndare. Nämligen näthandeln. Det är dess intressen nämnden tjänar. Men när gotlänningarna näthandlar så skapar det ju ett ytterst begränsat antal arbetstillfällen här.
Jag vill ha en levande innerstad, vilket inkluderar detaljhandel. Regionen har genom åren försvårat för denna handel genom att i onödan begränsa dess tillgänglighet. För att inte tala om hur handeln i innerstaden skadades av att Regionen beslutade att flytta ut sin egen svällande administration ur innerstaden och förstärka dess karaktär av bostadsområde för hel- och deltidsboende. Att nu försöka hålla innerstadens handel under armarna genom att blockera handel i andra lägen tror jag är fullkomligt dödfött. Innerstadshandeln behöver kunna frodas på sina egna meriter.
Arla berättar på sin hemsida att Stockholm år 1915 hade 1 451 mjölkbutiker. Ville man ha frukt och grönt gick man till en handlare, ville man ha kött gick man till en annan. Och så vidare. Många små butiker med olika specialiteter. Det låter mysigt. Men det var inte speciellt effektivt. Varför många av dessa butiker försvann med introduktionen av snabbköp och självbetjäning. Jag önskar att förvandlingen inte varit så total. Jag hoppas att fler specialister hittar en nisch på marknaden. Men det går inte att vrida tillbaka klockan och det är egentligen inte heller önskvärt.
Jag har sympati för byggnadsnämndens syfte, men jag tror inte att detta syfte tjänas av den åtgärd som nämnden vidtagit. Jag tror nämnden skadar företag som vill vara etablerade här på ön och tjänar företag som vill kunna sälja till oss utan att vi ens behöver lämna våra hem och beblanda oss i det lokala folklivet. Utom när vi ska hämta paket på närmaste utlämningsställe, i de fall de inte levereras till hemmet.