Ja till bygglov från byggnadsnämnden men nej till avlopp från enheten för miljö- och hälsoskydd. GA skrev i tisdags om Andreas Gahnes bisarra belägenhet för tomterna han äger i Västerhejde. Regionala myndigheter hade olika åsikter om man ska beakta ett ännu inte beslutet vattenskyddsområde eller ej.
Miljö- och hälsoskyddsnämnden hade möte samma dag som GA-artikeln publicerades. Nämnden beslutade att återremittera ärendet. Förvaltningen hade enligt den officiella versionen sökt Andreas Gahne för att underhandla om en avloppslösning som uppfyller kraven inom det ännu inte beslutade vattenskyddsområdet. Men inte fått tag i honom.
Det är omvittnat svårt att få tag på någon inom samhällsbyggnadsförvaltningen. Örat kan ha format sig efter telefonluren innan man kommer fram, sägs det. Det är svårt att föreställa sig den omvända situationen, när förvaltningens tjänstemän frenetiskt men utan framgång söker en medborgare med ett angeläget byggärende.
Men hur det än är med den saken: Det är ändå viktigt om förvaltningen – och miljö- och hälsoskyddsnämnden – faktiskt vill bidra till att hitta en lösning istället för att bara stå i vägen. Kanske till och med en lösning baserad på det alternativ som Andreas Gahne själv presenterat, med ett minireningsverk till vilket flera grannar även är beredda att ansluta sig?
Det ska bli mycket intressant att se hur detta ärende fortskrider. Jag hoppas att det inte bara är en förhalningstaktik vi ser.
Jag är inte säker på om det är byggnadsnämnden eller miljö- och hälsoskyddsnämnden som har rätt, när det gäller hur myndigheterna ska förhålla sig till ännu icke beslutade vattenskyddsområden. Men å andra sidan vet jag att Gotland har alldeles för många dåliga avlopp och att det är bra om man kan se till att det inte byggs nya fastigheter med avloppslösningar som man strax finner otillfredsställande.
Med detta sagt är det ju helt centralt att myndigheterna faktiskt är behjälpliga med att finna lösningar som medger exempelvis nybyggnation på platser där det ställs höga krav på avloppslösningen. Att man bedriver myndighetsutövningen utifrån en attityd om att man verkar för medborgarnas bästa.
Livet blir bättre för medborgarna:
1. om de faktiskt kan få tag på de myndighetspersoner som de är beroende av.
2. om dessa myndighetspersoner inte bara fokuserar på alla hinder de kan ställa upp för medborgarna, utan guidar på goda vägar förbi dessa hinder och hjälper dem göra rätt.
3. om olika regionala myndigheter är överens med varandra om vilka regler som faktiskt gäller och löser det sinsemellan istället för att låta medborgarna ta konsekvenserna av motstridiga besked och beslut.