Det finns på Gotland ett bristande förtroende bland väljarna för de valda. Ett bristande förtroende som ibland slår över i politikerförakt, misstänksamhet och tvivel på att politikerna ens vill väl. Det finns många olika skäl till att detta bristande förtroende uppstår, men en av orsakerna tror jag ligger i att väljarna och valda, både när det gäller enskilda sakfrågor och som allmän attityd, har olika inställning till rådande ordning och förändring.
De tillfällen då medborgarna verkligen blir engagerade är ofta när de upplever att något de redan har tas ifrån dem och bygden de känner ett engagemang för. Det kan vara en skola på landsbygden eller gatubelysningen i samhället de bor. En vårdcentral eller ett badhus.
Politiken är mindre intresserad av att bevara det som redan finns. Det yttrar sig bland annat i att man ibland (ofta) inte avsätter tillräckligt stora medel för att underhålla befintlig infrastruktur och fastigheter. Man är mer intresserad av möjligheten till en ny kongresshall eller en ny idrottsarena.
Det tydligaste exemplet på detta på nationell nivå tycker jag är järnvägen. Det svenska järnvägsnätet befinner sig i ett beklagligt skick, till men för både säkerhet och driftsäkerhet. Men istället för att skjuta till de ändå relativt begränsade medel som behövs för att få den befintliga infrastrukturen i ett acceptabelt skick, så planerar regeringen för en gigantisk och monstruöst dyr satsning på höghastighetsjärnväg. En jätteinvestering som dömts ut som samhällsekonomiskt olönsam.
Min poäng är inte att politiker till varje pris ska undvika konflikt med särintressen som är mot förändring. Jag tycker ofta att de faktiskt är alltför räddhågsna för att fatta angelägna beslut i strid med små engagerade minoriteter. Jag tror däremot att mycket av misstron skulle kunna undvikas om det blev tydligare att Regionen i varje läge fattar sina beslut med tydlig fokus på att hushålla med knappa resurser och skattebetalarnas pengar. Om man visade denna försiktighet inför nya projekt, så kan man nog också få en ökad förståelse för de förändringar som anses nödvändiga även i befintlig verksamhet. Regionens sparsamhet blir lättare att fördra om man slipper se slöseri i andra delar av verksamheten.