Åke Svensson sätt att sparka regiondirektören Jan Björinge – och hans valhänta hantering av reaktionerna – har gjort att hans eget jobb ifrågasätts.
Fredagens intervju i Radion Gotlands Eter – där han utan framgång försökte förklara varför han hade rätt att genomföra ett beslut innan det formellt hade fattats – gjorde bara att han gick ner sig ännu djupare.
I Eter fortsatte Åke Svensson att vägra gå närmare in på varför han ansåg det nödvändigt att göra sig av med Björinge. Han sade:
– Sammanfattning i ett ord är förtroende. Saknar man förtroende för den högsta tjänstemannen och att det inte finns ett förtroende mellan högsta tjänstemannen och högsta politikern och därmed också den politiska ledningen så är det ju något väldigt flagrant i en politiskt styrd organisation.
Genom att regionstyrelsens ordförande försöka renodla det till en förtroendefråga, så blir det ju en förtroendefråga även för Åke Svensson. Litar vi så mycket på Åke Svensson att han bör få komma undan med att hux flux sparka den högste tjänstemannen utan att egentligen motivera beslutet? Utan att han behöver ”redogöra för ett personalärende offentligt”. Vilket han vägrar att göra i dag, och kommer att vägra även i morgon. Han tänker inte ”babbla runt”.
Litar vi på att föremålet för Åke Svenssons diskretion och omtanke faktiskt är den avpolletterade regiondirektören – och inte Åke Svensson själv. När han har svårt att motivera ett förhastat beslut som genomfördes under – vänligt uttryckt – oortodoxa och juridiskt tvivelaktiga former.
Företrädare för den borgerliga oppositionen träffades under gårdagen. Slutsatsen av deras möte blev INTE att samfällt kräva Åke Svenssons avgång. Men samtidigt är det uppenbart att förtroendet är skakat i grunden.
Rimligen är Åke Svenssons förtroende skadat även inom den rödgröna majoriteten. Visserligen medverkade Miljöpartiets och Vänsterpartiets företrädare till uppsägningen – men det var Åke Svensson som höll i taktpinnen. Han orkestrerade eländet som nu generar den rödgröna majoriteten.
Vad händer om Åke Svensson tvingas avgå, nu när Hanna Westerén ska försvinna till riksdagen? Ur vilka okända gömmor ska Socialdemokraterna plocka fram förmågor som kan ta ansvar för regionala nämnder och hela jämra regionstyrelsen?
Socialdemokraterna var helt urlakade redan i valrörelsen. Man presenterade egentligen ingen regional politik. Bara en tom begäran om nytt förtroende för maktutövning utan väl definierade mål. Vad ska de ta sig till när de varken har politik eller personal? Vad händer med det rödgröna samarbetet när det största partiet imploderar?