Gotland har inte bara brist på vatten, utan tydligen även arbetskraftsbrist. Utmärkt, säger jag. Om arbetskraften, alltså! Hur ska vi bli fler på ön utan en arbetsmarknad som erbjuder goda möjligheter i ett flertal olika branscher? Hur ska vi kravla oss ur positionen som regionen med landets lägsta snittinkomster, om inte en stark efterfrågan på arbetskraft hjälper till att driva upp lönerna?
Jag har sympati för företagare som beklagar sig över att de inte kan få tag i den personal som de så väl behöver. Men ibland, som när de förklarar att de som har den efterfrågade kompetensen försvinner till fastlandet för att lönerna är så mycket högre där, så säger jag för mig själv:
– Jaha. Och vad drar du för slutsatser av det?
Efterfrågedriven löneutveckling är väl inte förbjudet på Gotland? Det här är väl inte en unik del av landet, där man inte får betala bättre än vad kollektivavtalet dikterar?
En löneutveckling som drivs av brist och konkurrens är den bästa sorten. Den drar nya yrkesaktiva och nya elever till en bransch där de kommer att behövas.
Möjligtvis är det något illavarslande att det är offentlig sektor, enligt artikeln i gårdagens GA, som har den största arbetskraftsbristen.
Illavarslande är det också att det fortfarande är så pass många som inte har ett jobb på Gotland, trots arbetskraftsbrist både när det gäller kvalificerade och okvalificerade arbetsuppgifter. Arbetslösheten är lägre än vad den har varit – och den är låg jämfört med många andra regioner – men tydligen finns det många som även under dessa förutsättningar har svårt att hitta en anställning.
Vi behöver fundera över hur vi kan förändra arbetsmarknad, lönesättning, skattesystem och attityder med mera så att även de som anses alltför lågproduktiva i dag kan hitta ett jobb i framtiden. Det gäller de unga, de lågutbildade, de nyanlända och de som kan ha andra svårigheter av temporär eller permanent natur. Även de behöver en plats i arbetslivet.
Den svenska modellen, som den ser ut i dag, stänger ute dem som inte passar in i mallen eller som man (kanske på goda grunder) kan anta kommer att få det svårt att leva upp till kraven på dagens arbetsmarknad.