Gotland satsar på 65 000 invånare, men i verkligheten står befolkningsutvecklingen still. I en nyhetsartikel i gårdagens GA så försöker Sara Tholin vid Regionens turist- och inflyttarservice förklara varför:
– Tittar vi på det senaste kvartalet så ser vi att boendefrågan är det största problemet. Vi kan tydligt se att det har lett till en mindre inflyttning än vad det finns efterfrågan för.
Speciellt bristen på hyresrätter pekas ut.
Det är klart att en fungerande bostadsmarknad är viktigt. Eller vore viktigt, snarare, om det fanns en. Men tillgången till hyreslägenheter som en grundläggande förklaring till att flyttströmmar uppstår eller uteblir? Nej, det tror jag faktiskt inte håller.
Var är bristen på hyresrätter som allra störst? Det måste vara Stockholm. Som ändå förmår växa och locka nya invånare till en fullkomligt överhettad bostadsmarknad där priset per kvadratmeter för en bostadsrätt snart lär bli sexsiffrigt.
I ett Sverige med icke fungerande bostadsmarknad verkar bostadsbrist snarast vara ett tecken just på inflyttning. Säkert skulle de städer som har inflyttning kunna växa ännu snabbare om bostadsbristen inte var så svår. Men min poäng är att det inte är tillgång till lägenheter som styr vart folk flyttar.
För de kommuner som drabbats av utflyttning verkar inte lediga lägenheter locka nya invånare. Utom möjligen de som fått sin asylansökan beviljad och tilldelas lägenheter där deras möjligheter att hitta ett jobb är som sämst. Vilket i sig är ett problem.
Region Gotland behöver agera för att det ska byggas fler bostäder på ön. Det ligger i medborgarnas intresse. Det kan göra livet på ön drägligare. Men om befolkningen ska växa så är det främst något annat som behövs. Ett gott företagsklimat. Fler och växande företag. En dynamisk arbetsmarknad med gott om välavlönade och spännande jobb. En välfungerande och attraktiv universitetsfilial.
En sådan miljö kan attrahera nya invånare även till en svårtillgänglig bostadsmarknad.