Förskolan tillhör de verksamheter som kostar mer på Gotland än i jämförbara kommuner. Det är begripligt om Region Gotland vill försöka göra någonting åt det, i den rådande finansiella kris som Regionen befinner sig i. Man undrar ju dock över hur detta ska gå till, efter att ha läst gårdagens artikel i GA där det framgår att barnomsorgen i Visby i fjol var dyrare än den som bedrivits vid små nedläggningshotade förskolor på landsbygden.
Jo, jag läste också om hur kostnaderna per plats i Visby drevs upp av att man byggde upp nya enheter, som till en början var underutnyttjade (och därmed dyra per inskrivet barn). Men det framgår också att det finns en annan agenda än den ekonomiska, när Susan Meuller som är chef för förskolan i Region Gotland säger:
– I första hand är det en kvalitetsfråga. På små förskolor blir man väldigt begränsad och har svårt att få tid till reflektion, planering och dokumentation.
Men vad är kvalitet i förskolan? Själv tror jag inte att den viktigaste kvaliteten är så betjänt av ”reflektion, planering och dokumentation”.
Det är, i min värld, skillnad på skola och förskola. För barnens utbildnings skull har vi något som heter skolplikt. Utbildningsresultat borde vara skolans absolut viktigaste fokus.
Det finns däremot ingen förskoleplikt som tvingar föräldrarna att sätta sina barn i förskola. Och det är av goda skäl. Det är viktigt att barn i förskoleåldern har det bra. Men det finns flera andra olika sätt att lösa barnomsorgen, inom eller utom familjen. Och jag har åtminstone aldrig sett någon information som tyder på att barn från stora förskolor får något stort försprång före barn från mindre förskolor eller barn som tagits omhand av dagbarnvårdare eller inom familjen.
Ändå har det sedan länge funnits en agenda att exempelvis undan för undan avskaffa dagbarnvårdarna. Detta trots att dagbarnvårdare är en flexibel och småskalig barnomsorgslösning som borde passa en relativt glesbefolkad region som Gotland väldigt väl. Och trots att dagbarnvårdare faktiskt är en betydligt billigare barnomsorgsform än den stora, fullfjädrade förskolan. Om nu Regionens ekonomi är en faktor, när barnomsorgen ska lösas. Men tydligen är Regionens ekonomi bara ett argument när det tjänar de ideologiska och pedagogiska ambitionerna.
Det är därför logiskt att det argumentet kommer till användning först nu, om de små förskolorna ska släpas mot samma öde som dagbarnvårdarna.
Till de föräldrar som har barn i förskolor som de fruktar är nedläggningshotade vill jag säga följande. Ni behöver inte finna er i det. Regionen kan lägga ner en kommunal förskola från ovan, men den kan inte hindra exempelvis privata förskolor, föräldrakooperativ eller dagbarnvårdare att växa upp på den gotländska landsbygden. Alliansregeringen införde den så kallade barnomsorgspengen. Den ger föräldrarna makt. De pengar som Region Gotland satsar på barnomsorg kan engagerade föräldrar ta med sig när de flyttar barnet till någon annan barnomsorgsform än Regionens.
Det vore naturligtvis enklare för föräldrarna om Regionen erbjöd barnomsorg på den plats där föräldrarna vill att den ska vara. Men om Regionen slutar göra det så finns det alltså möjlighet att själv ta makten och lösa barnomsorgen hur och där man vill. Använd den möjligheten!