Ta pengarna och håll käften. Det är vad regeringen så kallade samordnare Peter Larsson i praktiken säger i dagens GA. Han kommenterar kritiken mot de hundra miljoner som följde med regeringsbeslutet som kan innebära stenindustrins död på Gotland.
Gotland behöver samarbete och inte konfrontation, säger han. Detta kommer från representanten för den regering som fattade det kontroversiella beslut som det inte är meningen att vi ska konfrontera.
Kritiken som Peter Larsson vill slippa höra – givetvis för vår egen skull – kommer bland annat från Svenskt Näringslivs regionchef Kirsten Åkerman, som också kommer till tals i dagens GA.
Jag har själv varit kritisk, bland annat i den ledare som publicerades 1 september direkt efter regeringsbeslutet. Om de hundra miljonerna skrev jag då att de ”fyller mig för övrigt inte med hopp om att Gotland ska hållas skadeslöst av regeringens industriförstörelse”:
De jobb som kommer till stånd genom sådana här stöd kan i huvudsak delas in i två kategorier.
För det första: De inte långsiktigt hållbara arbetstillfällena. De försvinner när stödpengarna är slut och bidragsentreprenörerna flaxar vidare till nästa projekt.
För det andra: De arbeten som skulle uppstått i alla fall, även utan stöd.
Jag menade då vidare att:
”Regeringen avvecklar en lönsam bransch som producerar en vara med ett flertal användningsområden, viktiga för industrin och samhället i övrigt. Nu får denna vara i framtiden brytas någon annanstans och skeppas därifrån, långt efter att regeringens hundramiljonersplåster har sopsorterats. Riktiga jobb försvinner och man försöker ersätta dem med låtsasjobb.”
Så Kirsten Åkerman har en poäng när hon säger att Gotland lika gärna kunde lämna tillbaka de 100 miljonerna. Långsiktigt kommer de att ha liten effekt. Om statens samordnare tycker att det är otrevligt att inte unisont välkomnas som en jultomte – ja, då är det han som ska bita ihop och hålla tand för tunga.