Det har gått en dryg vecka sedan regiondirektör Peter Lindvall ställde sig upp på ett frukostmöte om företagsklimatet och sade:
– Jag är både besviken och bekymrad. Jag hade förväntat mig att vi hade tagit oss längre fram än vad vi gjort.
Resultatet av en mätning av regionens service till företagare beskrev han som ”allt annat än bra” innan han vände sig till två underställda – näringslivsstrateg Michael Enlund och företagslots Beata Afzelius – och förklarade:
– Ni har på er fram till midsommar i år att komma fram med en handlingsplan som kan presenteras på koncernledningsmötet veckan efter.
Jag har tänkt på det där sedan dess. Ja, inte oavbrutet, det har hänt en del annat också. Men jag har funderat över hur man ska se på regiondirektörens agerande. Många hyllade honom för det han sade. Även jag uppskattade klarspråket och att vi slapp bortförklaringar och förminskningar av verkliga problem.
Men samtidigt har jag svårare för det där sista. Ordergivning som publiksport. Och det rimmade inte så väl med hur Lindvall formulerat sig vid ett tidigare tillfälle. Inte långt innan det där frukostmötet – halvannan vecka – skrev han en insändare i GA som jag kommenterade här på ledarsidan. En insändare som bland annat handlade om vådan av elak, förminskande, svepande och osaklig kritik mot Regionens medarbetare. Under rubriken ”Var rädd om din region” skrev han bland annat:
”Våra utmaningar på Gotland i allmänhet och i Region Gotland i synnerhet kräver att vi behandlar varandra med större respekt än i dag. De ekonomiska utmaningar och förändringar vi står inför kräver att vi lyckas få våra medarbetare att bli mer engagerade och mer stolta över sitt arbete samt sin arbetsgivare.”
Att inte ägna sig åt publik ordergivning är väl en god tumregel för en chef. Men tumregler har undantag, när så krävs, och Lindvall har ett svårt uppdrag. Ett av dessa uppdrag är väl, gissar jag, att få snurr och effekt på Regionens försök att förbättra företagsklimatet. Och för det krävs det tydlig och målmedveten kommunikation.
Med insändaren klargjorde Lindvall för Regionens medarbetare över 6 000 medarbetare att han står på deras sida. Med klarspråket och instruktionerna på frukostmötet skickade han budskapet – både till medarbetarna och till över 57 000 gotlänningar – att Regionen inte är en kravlös arbetsgivare. Att han menar allvar med att det krävs en förändring i hur Regionen bemöter företagare och andra medborgare. Att spelreglerna har ändrats.
Regionen har ägnat många år åt att tala om hur företagsklimatet behöver bli bättre. Det har inte gett önskat resultat och på senare år har rankingen till och med försämrats ytterligare. Nu försöker tydligen Peter Lindvall en metod med både piska och morot, rosor och törne. Det är en svår balansgång. Men förändringsarbete med delvis ovilliga organisationer är alltid svårt och saknar tillförlitliga manualer.