Bäddat säck åt sig själv

Ligger illa till. Stefan Löfven under gårdagens partiledardebatt.

Ligger illa till. Stefan Löfven under gårdagens partiledardebatt.

Foto: Claudio Bresciani/TT

Ledare Gotlands Allehanda2018-01-18 06:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Efter riksdagens första partiledardebatt valåret 2018 sade statsminister Stefan Löfven i går:

– Det är inte min första åtgärd att sätta in militär, men jag är beredd att göra vad som behövs för att se till att den grova organiserade brottsligheten ska bort.

Jösses. Soldater för invärtas bruk. Vilken svartmålning! Oroar han sig inte över vad detta skulle innebära för Sverigebilden utomlands?

När partiledaren för det parti som traderar Ådalen 1931, där soldater sköt demonstranter, aktualiserar möjligheten att sätta in militär mot den organiserade brottsligheten säger det ändå något om den tilltagande desperationen i regeringskansliet.

Socialdemokraterna har reagerat så sent på det tilltagande våldet och brottsligheten – länge utmålades oroade kritiker som alarmister och nästintill landsförrädare – att Löfven nu har svårt att hantera en situation där inrikes säkerhet blivit det hetaste politiska frågan. Ju mer han nu tar frågan på allvar, ju kraftfullare han försöker framstå i sina förslag, desto menlösare och kraftlösare framstår ju den rödgröna regering som tidigare försökte förminska problemen.

Det framstår gärna som att förnekelse och handlingsförlamning går över i panik.

Ungefär på samma sätt förhåller det sig med en annan fråga som växer i dignitet. Socialdemokraterna har i regeringsställning för all del talat om vikten av integration, men i praktiken har man inte vidtagit några åtgärder för att öppna upp arbetsmarknaden för nykomlingar med bristande språkkunskaper och utbildning. Man har hänvisat till utbildning som ett universalverktyg för integration och ignorerat den totala bristen på realism för sin egen politiska bekvämlighets skull.

Nu är handfallenheten inte så politiskt bekväm längre.

Det är dock positivt för Sverige att partierna åtminstone numera verkar något så när överens om vilka utmaningar Sverige står inför, där man inte blir anklagad för att gå mörkrets ärenden när man påtalar svårlösta och högst verkliga problem. Då får vi förhoppningsvis en debatt om lösningarna på dessa problem, istället för en som handlar om hur verkligheten är beskaffad. Det kan bli en debatt av den typ som Moderaternas partiledare Ulf Kristersson efterlyst, med fler vuxna i rummet.