Budgeten beskrevs i går som att regeringens gör en ”satsning på näringslivet”. Statsminister Stefan Löfven sade att ”Vi har inte råd att tappa mer konkurrenskraft.” Men det är ju en väldigt underlig näringslivssatsning, om man ser till hela budgeten och regeringens planer.
Visserligen satsar regeringen 226 miljoner på några näringslivstillvända projekt. Men vad är det värt när de skatter som näringslivet ska betala höjs mycket mer? Hur glada blir dessa företag exempelvis av att staten lägger 50 miljoner på det innovationsråd som leds av Stefan Löfven?
I ett pressmeddelande beskrev i går Centerpartiets ekonomisk-politiska talesperson Emil Källström budgetens så kallade näringslivssatsning:
– Löfven talar högt om de satsningar han vill göra, men struntar i att berätta att det är via högre kostnader för företagen som han finansierar sina förslag, han ger företagen ett äpple men sågar samtidigt ner äppelträdet.
Liknelsen är välfunnen. Men samtidigt kan jag ju inte låta bli att konstatera att Alliansen lämnade över sågen till regeringen, i och med den så kallade decemberöverenskommelsen (DÖ). Den uppgörelse där det största minoritetsblocket får samma makt som en majoritetsregering över budgetfrågor.
Ett val utan tydlig vinnare borde ha givit en regering som bedrev en mödosamt kompromissad mittenpolitik. I stället har vi en rödgrön regering (S+MP) som drivs åt vänster eftersom den blivit helt beroende av Vänsterpartiet för att bilda det största minoritetsblocket.
Löfven må såga ner äppelträdet, men de alliansledare som skulle kunna ingripa har istället bakbundit sig själva.
Decemberöverenskommelsen gör det lättare att regera landet. Men det är väl inte det enda värdet som det politiska regelverket ska utformas för?
DÖ har gjort det lättare att få en skadlig politik genom en riksdag med en majoritet som vill något annat. Och oppositionen har gjort sig till medskyldig till den regeringspolitik som de samtidigt gör invändningar emot.
Svenska Dagbladets politiska chefredaktör Tove Lifvendahl skrev i helgen om hur Alliansen bör säga upp DÖ. Uppgörelsen är inte ett bra sätt att ta ansvar för Sverige, och det är dags att erkänna det, menade Lifvendahl:
”På onsdag lägger regeringen fram vårpropositionen, vars innehåll ni redan till stor del känner till och i olika höga tonlägen har fördömt. Ett passande sätt att ’hedra’ den på det sätt den förtjänar, är att samma dag låta decemberöverenskommelsen gå i graven. Därefter kan ni gå i riktig opposition.”
Gör det! Säg upp DÖ. Det öppnas utrymme för samförstånd i mittfältet. Stefan Löfven släpps ut ur vänsterburen. Alliansledarna slipper fajtas bakbundna. Allt detta vore bra för Sverige.